Nej, det kan nog faktiskt inte bli sämre än så här

Efter att stoiskt ha drabbats av en filmisk vårvinter-repertoar av en lägre än fotsulelåg standard, så började man ju nästan tro på bättre tider samt även filmer. Eftersom det ju rimligen inte kunde bli sämre. Men då hade man ännu inte sett What Happens In Vegas ... Det kunde förvisso bli sämre. Väldigt mycket sämre. Detta är alltså en komedi som är närmast desperat fylld av irriterande klyschor, grundstötningsdåligt spel, en intrig som kan beskrivas och inrymmas på baksidan av ett frimärke och - vilket i anständighetens namn bör särskilt påpekas - inte ens är lite grann rolig. Inte. Ett. Enda. Dugg. (Faktiskt). Cameron Diaz och Ashton Kutcher känner inte varandra, men hamnar lika förbaskat i varandras sällskap under en alltmera festligt berusande natt i Las Vegas. De gifter sig samt att han stoppar en slant i en spelmaskin och vinner. Jackpotten. Och - det var hennes slant. Men de är ju trots allt gifta. Trots att ingen av dem minns det. Eller vill ha det så. Nu beodras de av en domare att lära sig att samsas. Under sex månader. Annars kan de säga hej då till alla pengarna. Redan långt dessförinnan bestämmer vi oss för att säga hej då till den här plågsamt usla filmen. För en enda unik gångs skull föreligger inga som helst förmildrande omständigheter. Det känns mera meningsfullt att titta på när målarfärg torkar. Då vet ni. Var ribban ligger. Och - nej: det kan nog faktiskt inte bli sämre än så här. Botten är därmed - ohjälpligen - nådd.

Nej, det kan nog faktiskt inte bli sämre än så här

En överkorsad häst. Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén är inte nådig mot filmen What happens in Vegas. Den får en ÖVERKORSAD Kurirhäst...