”Har jättemycket i skolan just nu, stor deadline i morgon! Nästa kollektion som ska redovisas. Så till dess sitter jag vid symaskinen varje vaken stund”.
Malin Unga sms:ar mitt i en hektisk vecka. Dagen efter redovisningen får Duo en pratstund med henne. Den senaste kollektionen innebar att hon fick i uppgift att skapa kläder som skulle passa in hos kläddesignern Diana Orving.
– Det har varit kul men samtidigt väldigt svårt. Man ska ta hänsyn till företaget och få fram sin egen estetetik och gärna något som är "fashion forward” också, något som är lite nytt. Man ska försöka förutspå vad som kommer sedan. Det som har varit bra är att man har lärt sig mycket mer om sig själv, om sin egen stil och uttryck, just för att man har varit tvungen att ta hänsyn till andra. Men det är svårt att försöka se sig själv utifrån för man är så himla involverad i det man gör, säger Malin Unga.
Under den sista terminen på Beckmans återstår den stora examenskollektionen som är på mellan sex och tio uppsättningar, mot för tidigare kollektioner som legat på kring tre uppsättningar I examenskollektionen får eleverna välja ämne helt själv vilket ställer högre krav på dem att verkligen hitta sin egen estetik.
Den förra kollektionen gjorde hon i nästan uteslutande i vita toner. Den hade en grund i hennes eget samiska arv.
– Jag använder inte mycket färg och jobbar med texturer och material mer än färg och mönster för att skapa skillnad mellan plaggen, säger hon.
Var får du inspirationen ifrån?
– Jag utgår från mig själv, det gör väl alla på något vis, men jag är ganska personlig i mina frågeställningar och förankrar mig själv. Jag har inte så mycket ytlig inspiration, det är inte så att jag tittar på konst eller film och får en massa idéer, bara delvis. Jag försöker ifrågasätta klassiska plaggtyper och utmana både mig själv och bäraren hur man ser på kläder och mode. Vidga vyerna. Det ska vara en mening med det jag gör mer än att det ska vara ett snyggt plagg. Det måste ligga en tanke bakom.
Du är en förespråkare för slow fashion. Berätta mer om det.
– Slow fashion handlar om färre plagg med mer tanke bakom. Längre produktionstider och ett annat konsumtionsbeteende. Begreppet har funnits länge men inom den kommersiella modebranschen jobbar man tvärtemot slow fashion. Där handlar det om att få ut plagg i jämn ström varje säsong. Små självständiga designers som jobba själva kan bryta säsonger på ett annat sätt, säger hon.
På skolan väver de in hållbarhetsbegreppet. Det kan även innefatta social hållbarhet, som att tänka på att inte ha för smala modeller till exempel.
– Det är en komplex bransch, det är svårt att förändra hela systemet eftersom mycket av det bygger på konsumtion. Men det är klart att skulle jag ha möjlighet så skulle jag gärna jobba i mindre skala, men det kommer nog inte alltid vara fallet. Men jag tänker att var jag än hamnar så finns mina tankar och idéer kvar, säger hon.
I höstas blossade en het debatt upp kring den stora kläddesignern Gudrun Sjödéns julkollektion. Hon hade använt sitt samiska ursprung som inspiration, men kollektionen blev start ifrågasatt från samiskt håll.
Diskussionen gick varm även på Malin Ungas teorikurs.
– Vi diskuterade vem som har rätt att tolka vad. Och på ett sätt kan vem som helst använda vad som helst som inspiration. Men det jag reagerade på var att Gudrun Sjödén hade använt det så rakt av, hon hade inte omarbetat eller omtolkat det på något sätt. Det var en ytlig inspiration, och för min del handlade det handlade inte om att det var just samiskt. Jag hade reagerat likadant om hon hade gjort på samma sätt kring afrikansk kultur, säger hon.
Så, det var ett dåligt modejobb hon gjorde?
– Det blir ett problem när man exploaterar en kultur utan att problematisera det, det förvånar mig att det var så extremt stereotypt. Hon hade kunnat förutse att det skulle bli rabalder.