På scen för att förändra

De kommer till intervjun strax efter en föreställning som startade klockan 13.00 och avslutades med den sedvanliga diskussionen mellan elever, skådespelare och närpolisen Christer Nilsson (se annan artikel). Innan den senaste föreställningen för högstadiegruppen skulle starta fick de reda på att en elev hade sparkat sönder en glasruta i teaterlokalen Lillan. Snacka om dålig start. Eller så kunde det egentligen inte bli bättre. Det beror på vilken utgångspunkt man har. ? Då tänker man att det här är ännu mer viktigt att spela föreställningen för just den här gruppen. Den som gjorde det här är nog en ganska skör person och som kanske tvingas hävda sin status i gruppen. Det är min teori. Jag tror också att det börjar med såna här saker och att om tio år, om allt rullar på, kan det vara en skalle man sparkar sönder, säger Gustav Annerblom. Lisa Hennix nickar instämmande. Offer för oprovocerat våld Det är full fart för Lisa Hennix, 29 och Gustav Annerblom, 22. De är två av fyra (Hakim Jakobsson och Sara Pietikäinen är de övriga) i Lule Stassteater som spelar i teaterföreställningen 834 som är en dansteater om oprovocerat våld och som de sätter upp i många av länets kommuner för högstadieelever och gymnasister. Ända in i maj kommer de att spela föreställningen och kanske, kanske blir det en fortsättning till hösten. Gustav har skrivit manus, Lisa har gjort koreografin och för regin svarar Harry Nyman. Både Gustav och Lisa har själva råkat ut för det oprovocerade våldet. Gustav i en bankomatkö där två män började bråka med honom. Lisa i samband med att skådespelarkollegor från Sugar blev misshandlade. Hon misshandlades av en man och fick en lättare hjärnskakning. ? Jag försökte gå emellan och jag kunde inte tänka mig att killen skulle slå en tjej, men det kunde han. Det fanns något galet i blicken, säger hon. Var rädd efteråt Gustav blev slagen av två berusade män vid en bankomat. Han fick smärre blessyrer och skinnjackan revs sönder totalt. ? De skulle tränga sig förbi i kön, men jag stod på mig och sedan började de att slå mig, berättar han. Båda två har hämtat sig bra efter händelserna, men betonar verkligen hur kränkt man blir som människa och vilket intrång det oprovocerade våldet har på den personliga integriteten. ? Jag var rädd efteråt. Jag menar, jag kände inte igen dem så jättebra. Kanske satt jag med någon i bussen av våldsverkarna eller var det någon av dem som följde efter mig på gatan, säger Lisa Hennix. De har innan manuset skrevs pratat med en mängd personer och gjort en gedigen research. ? Vi har pratat med offer, förövare, de som suttit på Porsöns ungdomsanstalt och personer i Kris (Kriminellas revansch i samhället). Det har varit nyttigt för oss. De i Kris vet verkligen vad de pratar om, säger de två. ?Ville slå dem på käften? Efter alla dessa samtal kan de skönja ett mönster. Det är ofta ingen lyckad uppväxt förövare har. Inte sällan har de själva mobbats eller utsatts för våld i skola eller inom familjen. Lägg till alkohol eller droger. Ja, ni har säkert hört och läst om det förut. ? Jag känner igen det där med om man har blivit slagen, vill man slå själv. Jag ville slå dem hårt på käften så att de skulle få jätteont och få känna samma kränkning som jag fick. Men nu blev det den här föreställningen istället, säger Gustav. Under diskussionsdelen efter föreställningen kan de få lite olika lösningar på problemet av eleverna. ?Skjut alla som begår våldsbrott?, sa någon. ?Förbjud alkohol?, sa en annan. Måste börja redan på dagis ? Att skjuta alla kanske inte är lösningen ... Men det är intressant att höra allas åsikter. Vi försöker att provocera dem och tvinga dem att ta ställning och verkligen tänka till. De på högstadiet kan vara lite blyga, medan man med eleverna i trean på gymnasiet för ett intellektuellt samtal på ett annat sätt, säger de två och Lisa tillägger: ? Och alla tycker ju att det är fel när de väl säger sin mening. De har inga givna svar på varför våldet ökar och hur man ska få bukt med det allt mer tilltagande våldet. ? Men arbetet måste börja redan på dagis och att man redan där börjar prata om det. Man pratar om varför någon slåss och varför någon blir ledsen. Ja, man uppmärksammar det här redan från start. Sedan att polisen kommer allt närmare människor och blir ett naturligt inslag i vardagen. Föräldrar, skola ? ja, alla tillsammans måste hjälpas åt från början, säger de två. ? Många av dem vi pratade med sa att hade bara någon tagit tag i mig så hade jag slutat, säger Lisa Hennix. Förhoppningsvis tar deras föreställning tag i många. torkel.omnell@kuriren.com 0920/375 43