Pålitligt professionell Björne

Vi talar om ingenting annat än ett fullblodsproffs här. Med bortåt 45 års scenvana att luta sig mot. Dessutom börjar han antagligen hitta rätt bra i Kulturens hus vid det här laget också, Björn Skifs (som alltså är The Man of The Moment); det är bara ungefär ett år sedan han var där senast och åstadkom utsålt och succé, då med en show baserad främst på hans äventyr i den svenska nostalgi- och evergreen-genren. Och nu är han ute och fyller konserthallar landet runt igen, med i runda och jämna tal strax under två timmar främst inspirerade av den platta som heter som föreställningen - Face to Face. Slutsålt på söndag och slutsålt i kväll måndag också. Och det är han van vid och kan även stå ut med, mannen som totalt oanfrätt av alla år i branschen har passerat de första 60 i livet och den 20 april kan högtidlighålla sin 61:a födelsedag. Fast det är ju mera än troligt att han jobbar då. Björn Skifs tycks inte i första hand premiera slöheten i livet och dessutom är det ju full rulle på karriären, bara att stå på och han behöver inte ens plocka fram sina skådespelartalanger för att visa hur hur kul han har när han står på scenen med sitt överlag gummibandselastiska band (både trummis och en percussionist och under vilken sten har den exempellöst välspelande gitarristen Magnus Bengtsson hittills stuvats undan? - och så en basist från Pajala - Bosse Persson!). An Evening With Mr. Skifs (som det säkert hade fått heta om han hade varit amerikan och det här hade ägt rum i Atlantic City, Reno eller Las Vegas) är alltså, som säkert förstås, en show som vare sig avsätter särskilt beständiga blåmärken i vare sig själen eller den kroppsdel som tar vid där ryggen tar slut. Det enda lite småslarviga som jag kan anmärka på är att Björn Skifs numera också har anslutit sig till den trend, där det inte tycks som så värst angeläget att meddela vad de förekommande låtarna heter. På strax under två timmars tid nämner han en (1) låttitel: den fullständigt korrekta version som han gör av Francis Albert Sinatras Oscar-vinnare All the Way. Resten förutsätts man endera känna igen eller får man gissa sig till. Men det där är det trots allt ändå ingen katastrofvarning på. Showen rullar på som en av de gamla V 8-amerikanare som han bygger en lustig liten sketch med många illustrativa ljudeffekter omkring (för någonstans hos Skifs bor det ändå en humoristisk skådespelare och den vare sig kan eller vill eller bör han helt och hållet göra sig av med) och det är bara bra att man skippat kaffe-, öl- och vin-pimplar pausen. Större sammanhållning på det sättet! Skifs är som allra bäst när han mullrar i gång en tufft Chicago-stånkande version av John Lee Hookers Boom Boom, där han till och med framgångsrikt härmar Hookers sträva sandpappersröst. Eller när han sitter tillsammans med grabbarna i bandet och leker fram gamla låtar som har med motorer att göra - Steppenwolfs Born To Be Wild, Chuck Berrys No Particular Place To Go, Beatles Baby, You Can Drive My Car. För att till sist landa i en av hittarna från den senaste plattan: Chevrolet. Starka och solitära kärleksballader som Jag kan se dej, Svensktopps-evigheten Håll mitt hjärta och Ingen annan (det är då en viss reservation för titlarna här...) är också Björnes grej. Och via ackompanjerande publika fingerknäppningar presenterade han en sordinerat suggestiv (och snyggt koreograferad dessutom!) version av Ben E. Kings outslitliga Stand By Me också. Ett roligt cowboy/macho-nummer och ett instrumental-break kopplades fram till ett par vemodiga anekdoter om framlidne kollegan Putte Wickmans ohämmade skämtlynne. Och det var 37 år sedan en viss låt för en vecka toppade Billboards lista borta i USA. Och nu kom den som ett förväntat, ofrånkomligt, men efterlängtat extranummer: Hooked on a Feeling ("Ooga-chaka-OOGA-OOGA-CHAKA!"). Följd av Michelangelo. Oundviklig även den. Och så var det slut i rutan. Det är jättekul med proffs och professionalitet. Och nu vet ni som har en av stans mest eftertraktade biljetter till i kväll vad ni har att vänta er. Strax under två timmar (minst) med en av de trevligaste och mest kompletta fullblodsunderhållare som vi äger och har. That's ingenting annat än Showbusiness, Folks!