Rädd att föda - Johanna lärde sig bemästra skräcken

Lilla Matilda växlar mellan mammas och pappas famn. Ute gassar solen och det blir klibbigt varmt även inomhus, det är kanske inte det skönaste vädret för en nyfödd bebis som vill vara nära, nära, men Matilda är ganska nöjd ändå.

Mamma Johanna och pappa Robert är helnöjda när de stolt berättar om dottern och hennes födelse. Ända sedan graviditetsbeskedet kom blandades dock glädjen med oron inför förlossningen. Johanna kunde inte släppa känslorna av rädsla. När hon, via vattengympan för gravida, fick höra talas om kursen i mindfulness i födandet anmälde hon sig och sambon Robert.

Maria Karlström, barnmorskan som var kursledare för både kurserna i vattengympa och mindfulness, hade sprängt in många av idéerna med medveten närvaro även på vattengympan så Johanna visste lite vad hon hade att vänta och Robert var genast med på noterna när hon föreslog kursen.

– Jag visste ju att Johanna var rädd för att föda och var beredd att testa allt som kunde hjälpa henne, säger Robert, som på kuppen kände att han hittade sin roll under födandet.

Fokus skulle ligga på att vara här och nu och att tänka på andingen.

– Jag påminde Johanna om att vara i nuet och att vända negativa tankar, säger Robert och Johanna berättar att det också handlade om enkla saker som en lätt strykning över pannan eller massage i rätt stund:

– Under kursen förberedde Maria oss på vilka tankar man kan få under förlossningens olika skeden och hur man ska koncentrera sig på att det finns en topp vid varje värk och en paus efteråt och att jag för varje värk kommer närmare bebisen.

Johanna säger att hon inte övermannades av rädsla en enda gång under dotterns förlossning och Robert berättar att han under hela förloppet tänkte att detta ville han vara med om fler gånger.

– Många kompisar har berättat att de känt sig hjälplösa och överflödiga under förlossningen men jag kände att jag aktivt tog del av hela förloppet. Jag hade en uppgift! säger han.

När Matilda kom till världen gick det fort och egentligen var det inte mycket som gick enligt planerna. Johanna och Robert hade skrivit ett förlossningsbrev till personalen.

– Jag ville bland annat bada, men det hanns aldrig med. Däremot kändes det som att peronalen verkligen tog till sig mitt önskemål om att använda vissa mantran jag lärt mig under kursen som: Andas. Bra. Tung i kroppen.

Men vilken är skillnaden mot den traditionella profylaxandningen?

– Profylaxen handlar om att ha tankarna någon annanstans, här är det tvärtom - du ska inte distansera dig utan andas in i smärtan. Vi jobbar inte med flåsandning, bara djupandning, säger Maria Karlström som är barnmorskan som i egen regi valt att hålla kurser för gravida och deras partner.

Hon använder sig själv av samma idéer om medveten närvaro för att bromsa vardagen när den blir alltför hektisk då hon ensam ska fixa livspusslet med tre barn när maken jobbar i Norge.

Tekniken har också varit värdefull under de maratonlopp Maria Karlström sprungit.

– Det handlar om att acceptera smärtan, att såhär är det just nu. Man kan jämföra det med att fastna i en bilkö där man kan välja att bli förbannad eller välja acceptans.