Rapsodisk arena-invigning i Boden

Det var en stund innan Robert Wells & co. skulle begynna frampumpandet av den tionde editionen av Rhapsody In Rock. Arenan var så gott som identisk med den i Sundsvall, som jag besökte för någon vecka sedan och såg Rod Stewart där. Man sitter och hör samt även ser - bara bra. Åtskilliga tusentals (det påstods att det handlade om åttatusen men det känns inte riktigt som om det var riktigt så många ...?) såg fram mot en trevlig invigningskväll tillsammans med den multicirkus som heter Rhapsody In Rock och där Robban Wells är anförare. Och det finns ingen anledning att tro något annat än att det blev både professionellt och pompöst, i ungefär likartade proportioner. Fast den åsikten bygger jag på tidigare upplevelser av Wells och Rhapsody In Rock-konceptet. Den här gången hade vi, av främst logistiska orsaker, tillfälle att se så lite av den totala showen att jag inte alls vill kalla det här modesta textstycket för en recension. Möjligtvis en liten observation. Som allra mest. Robban Wells med trio inledde med ett litet opretentiöst ingångsprogram, som ackompanjerade publiken när den ockuperade bänkraderna. Där var gamla gospelsvängaren Dry Bones fin. Körtjejerna i Vocalettes visade klassen och efter en kort paus var det så dags för att avtäcka scenen och spela Rhapsody-introt. Och så inträdde denna turnés komiker, vilket var Mikael Tornving. Denne inledde ett parlamenterande med arbetsgivaren Wells om att han var sjuk och måste ställa in. Det gick förstås inte Wells alls med på. Så Tornving fick ge upp och det gjorde han med orden: - OK - jag knäpper i mig två Alvedon och hoppas att det går över då! En tjejmaffia inkluderande bland annat frifräsiga LaGaylia Frazier och Sofia Källgren gick till avväpnande verbal sångattack, varefter det vardags för ett utsnitt ur musicalen Footloose. Senare på kvällen tillstötte La Perelli med förnamnet Charlotte, countrytjejen Jill Johnson, ingen mindre än den ljudkänslige Tommy Körberg, sonen av Inbyn Brolle Junior (hans kör från TV var för övrigt med och sjöng publiken på platys också) och diverse andra. Allt blev säkert hur trivsamt och gemytligt som allra helst. Och utanför arenan urinerades det frenetiskt och entusiastiskt av främst män, som resolut tog saken i sina egna valkiga händer. Även detta en likhet med arenan i Sundsvall. Arenabesök innebär tydligen en prövning för blåsan. Av någon anledning. Nu återstår det då bara att vänta på att Rod Stewart hittar till Boden också. Eller någon annan musikalisk celebritet av den tyngdklassen. Fast starten skedde alltså med Robert Wells och hela Rhapsody-cirkusen. Bra nog. Förstås, absolut.