Vissa dagar smakar blåbär och lingon, älgstek och röster som står en nära. Dagar av jord och svett, det blåser sol igenom dem och de tar glatt och energiskt itu med det mesta. Gruva sig är tungt och tar länge, att göra går ofta oväntat snabbt. <br>När det lutar mot kväll kan det till och med hända att logdans väntar. <br>Står nyduschad och petar bort jorden som letat sig in under -naglarna. Är det för sent med vita byxor? September är inte precis sommar eller semester. Ser det kanske ut som om man kommer direkt från ett jobb, kanske inom vården? <br>Drar på mig svart, det är trots allt sista kvällen, Logen ska -monteras ner, fraktas bort. Den lilla skogen huggas ner, tonerna tystna, dansen upphöra till förmån för en affär med billiga bildelar -eller annat köpbart. Som på resten av området. Här finns allt man behöver förutom det man verkligen vill ha. <br>Kollar på det svarta i spegeln. Ska man sörja i förväg? Byter till vitt, toppen har smala svarta -ränder på tvären, det får räcka.<br>? Ska du på dans, dansa på du, säger grannfrun på andra -sidan häcken. Själv står hon och -beundrar rönnens glödande.<br>Parkerar den bredaxlade femtonåringen vid Överskotts-bolaget, genar över vägen, där ligger röda logen, musikslingorna letar sig redan ut. Innan det blev danslokal var det frörenseri, men det var då det. Innan det man minns.<br>? Va? säger en annan som -kommer gående. Är det kö?<br>Och här ställer vi oss med våra minnen och fötterna i gruset. Här står de som nyss börjat och alla vi som dansat sommar efter sommar. Här står de som inte längre kan vara med, de har gratisentré.<br>Vi andra betalar, får en osynlig stämpel, går in och blir en del av danshavet, tar tag i någon, hamnar i någons armar, glider iväg på -kaffepulvret som strötts ut, själen lyfter för att inte tala om kroppen.<br>? De måste vara noga när de river, säger dansörerna. Så att det inte bara blir en brädhög. Logen måste byggas upp igen på en bra plats, återuppstå.<br>? Ja, svarar jag, som vi alla.<br>
