Som man bäddar får man ligga

Jag har i några av mina tidigare inlägg påpekat behovet av kraftfulla åtgärder för att förhindra en fortsatt utarmning av norra
Sverige. De senaste åren har Norrbotten
minskat sin befolkning med 400-500
personer varje år. Alla med någon insikt förstår att detta - om det tillåts fortsätta - får förödande konsekvenser i synnerhet i kombination med en alltmer snedfördelad ålderspyramid där andelen äldre ökar procentuellt snabbare än i övriga Sverige. Vi måste därför i våra
nordliga län få mer likvärdiga förutsättningar med övriga Sverige så att denna negativa
utveckling kan stoppas och en positiv
utveckling av vår landsända kan ske. Norrbottens och Västerbottens exportintensiva industrier inklusive elkraftsexporten bidrar starkt till landets ekonomi. Mellan 2002 och 2009 ökade Norrbottens export med hela 55 procent! Norrbotten exporterar mer än som importeras och låg 2008 i topp tillsammans med Södermanlands län. (Källa Kuriren 2 juli). Trots dessa positiva resultat minskar befolkningen. Produktionen kan ökas med
färre anställda genom ständiga effektiviseringar, rationaliseringar och en snabb teknikutveckling. Därför behövs alltså kraftfulla åtgärder för att öka förutsättningarna för nyföretagande och en fortsatt positiv utveckling av de
befintliga företagen. Här bör delar av de mycket stora miljardvinster som nu "strömmar"
söderut användas för att få mer likvärdiga
förutsättningar med övriga Sverige. En av flera viktiga åtgärder är en förbättrad transportinfrastruktur. Bra infrastruktur i norra Sverige - både vad avser järnvägar och vägar -
är särskilt viktigt mot bakgrund av långa
avstånd både inom regionen och till marknaderna för det som produceras inom våra stora och små industrier och företag. Konkurrensnackdelen med avstånden för våra export-
beroende företag måste minskas genom
högeffektiv transportinfrastruktur. Här är Norrbotniabanan en synnerligen viktig pusselbit dels för att stärka näringslivets konkurrenskraft och dels för att minska restiderna mellan kustregionens städer och orter vilket påtagligt skulle öka tillgängligheten och vidga de regionala arbetsmarknaderna inom såväl kust- som inlandsområdena. Norrbotniabanan är dessutom en samhällsekonomiskt lönsam investering enligt Trafikverkets
beräkningar.En annan viktig åtgärd är att sätta stopp för fortsatta reservatsbildningar som på sikt hämmar Norrbottens och Västerbottens skogs- och träindustrier. Om uppgiften att drygt 40 procent av den skogsklädda arealen i länet är skyddszoner och reservat stämmer och därmed är undantagna från avverkning torde mer än väl vårt läns bidrag till landets åtagande vara fyllt. Vi kan ju inte leva på olika larver, insekter,
mystiska svampar och dylikt som till äventyrs råkar finnas mer av här än på andra platser. Med det agerande och agiterande som SNF har undrar man vad de på sikt vill åstadkomma.Hela Sverige ska leva eller ..?Centerpartiet med Maud Olofsson i spetsen har haft och har ansvar för båda dessa
områden. C-partiet har ju varit ett parti som värnat om landsbygden och övriga Sverige
utanför storstadsområdena. Under hela
mandatperioden från 2006 fram till nu har - trots att Maud är vice statsminister och därmed torde ha ett relativt stort inflytande på Alliansregeringens politiska utformning och
inriktning - inte speciellt mycket
åstadkommits som stärker framtiden även i de norra delarna av Sverige.Den 19 september avgörs vilket block som leder Sverige kommande fyra år. Under
augusti väntas en programförklaring för mandatperioden från regeringen. Utan ett klart ställningstagande för främst Norrbotniabanan med avsatta medel inom mandatperioden för byggnad för minst etappen Piteå-Skellefteå är jag rädd för att Centerpartiet inte klarar spärren fyra procent och då faller troligen tyvärr hela Alliansregeringen. Upp till bevis nu innan det är för sent!