Anna & IddePiteå dansar och lerKrokodiltorgetLördag Om man säger som så här att: det fanns betydligt sämre och mera meningslösa saker man kunde ta sig till, vid elvatiden en lördagskväll i juli, än att sitta på en parkbänk på Krokodiltorget i Piteå och låta sig behagligt inneslutas av den mänskliga gemenskap som förmedlades av sångerskorna och musikerna Anna & Idde.Det var som att få en kamratligt utlagd filt över axlarna, av någon man tycker mycket om. Anna & Idde, med efternamnen Stading och Schultz. Det var de två samt två musiker. Det var fullgott för att skapa stämning där vid midnattstimmen och en stund till. Har man starka och ärligt intensiva låtar, som framförs med dito röster och förmedlar just sådana känslor - då räcker det och blir också bra.Jag har hört Anna & Idde på skiva, men aldrig sett dem live som en duokonstellation. De skulle komma till Luleå, den sista säsongen med Ebeneser men ställde in. Roligt att det blev av nu.De var tidigare medlemmar i Lars Winnerbäcks kompgrupp Hovet och Idde Schultz förknippas ju också med låten Fiskarna i havet.Tillsammans är de - underbara. Egna texter och andras (av Ulf Stureson, Staffan Hellstrand, med flera) som de verkligen tar tag i och solidariserar sig med.Anna Stading spelar gitarr och sjunger. Sång även från Idde Schultz samt keyboardspel. Och låtarna hade namn som Drömde, En plats i solen, Vind i seglen, Blå andetag, Huvudet fullt, Fyra dörrar till min syster, Chaufför, Hipp, hurra, Söndagsbarn, Där dimman döljer dag, Allt du drömde om. Två tacksamt inropade och ögonblickligen lika tacksamt bifallda extranummer: Rusningstrafik och Inga gränser.Allesammans lika magiska. Ögonblickliga och melankoliska visor till rock-komp. Nakna och inlevelsefulla röster.Så - jag tror inte det. Att man kunde ha något bättre för sig i Piteå vid elvatiden i lördags, än att bli delaktiga i den musikaliska gemenskap som Anna & Idde skapade.Knappast inte.MIN BILD-BYLINE
