Den 6 juli 1940 kunde man läsa följande TT-notis:
"Utrikesdepartementet meddelar, att sedan fientligheterna i Norge upphört, ha de av kriget betingade inskränkningarna i transitotrafiken till och från Norge bortfallit. Sålunda få numera alla slags varor transporteras på de svenska järnvägarna i sådan trafik. Likaledes kommer tillstånd att lämnas till genomresa för personer, tillhörande tyska krigsmakten, närmast permitterade soldater, varvid särskilt härför avsedda tåg och vagnar skola begagnas."
Redan under angreppet mot Norge hade tyskarna begärt att få använda Sverige som genomfartsland, något regeringen avvisat. Men inte fullt ut, den svenska regeringen tillät att militära sjukvårdare transporterades på svensk järnväg.
I Norge betraktas detta fortfarande som ett svek - tyskarna passade naturligtvis på att utnyttja tillståndet till att gälla även annan personal.
Efter att striderna i Norge upphört kom en ny begäran från den tyska regeringen och den 26 juni började man transportera trupper från Trondheim till Narvik via Storlien - Östersund. Begreppet "alla slags varor" skulle visa sig även inkludera artilleripjäser och militärfordon som tillsammans med militär transporterades från hamnar i Skåne och Norrbotten till Norge. I samband med att Tyskland angrep Sovjetunionen i april 1941 tillät den svenska regeringen även godstransporter via Haparanda.
Transporterna pågick till augusti 1943.