Vackert underspel från revygänget i Ersnäs

Den 24:e revyn från det hart när outslitliga gänget i Ersnäs och... jag har nog sett de allra flesta editionerna, från de genomsvettiga upplevelserna på de bakdelstuktande stenhårda träbänkarna i gamla skolan i revybyn Ersnäs fram till de lekamligen mera bortskämda i Lärkans aula och hos Norrbottensteatern, och har inte alls haft det så tråkigt; nej då, alls inte alls det inte. Men den sexa Ersnäs som gänget avslutar det innevarande 00-decenniet med kan bara beskrivas som en disciplinerat mogen triumf, där balansen tillåts överflygla den bohemiska svajighet som stundtals har tillåtits dominera helheten allt för mycket. Och där helheten, alltså och oundvikligen, får en mycket tilltalande rondör. Detta kan vi nog "lasta" regissören Mats Pontén för, som har mäktat med att tvinna samman de tjuriga revyindividualisterna till en slitstark kollektiv helhet. Vackert så ! I år befinner vi oss på utskänkningsstället Royal Bar och Rum, ett icke alltför välvårdat etablissement, med stilettvass servitris (Moona Pontén) samt en väldigt länge pensionsmässig vaktmästare (Hilding Lindbäck) bland sina lösa inventarier. Javisst ja: till dessa bör givetvis även inräknas den städse närvarande restaurangorkestern Gunilla med Sandorz av kvalificerade döddansare, anförda av den auktoritativa och argbiggeilsket koleriska saxofonisten (Gunilla Ask), som har som ett av sina grundmål att få spela tango - trots de övrigas aktiva antipatier. De oundvikliga sketcherna och vitsarna och dialogerna dras alltså här mot en brokig kuliss, vilket vi alla tjänar mycket på. Gästerna på syltan utbryter regelbundet i fyllerier och diverse tirader, utbrister i sång (Moona Pontén - kraftfullt), excellerar i hörfel vid beställningar och allt möjligt annat, samt beter sig. Ett par av dem (Roger Jacobson och Per Selberg) hänger hela tideni baren och gör nästan ingenting. Men är helt enkelt grandiost bäst ändå. Se där ett bevis för underspelets excellens och oundviklighet ! Vanja Lindbäck, Eva-Britt Tjärnqvist och Carin Sundén är extraordinärt och ampert rappa som diverse kärva kvinntimmer,medan Lars-Erik Lindvall och Hilding Lindbäck bedövande pålitligt genomför sina publikfriande och tappra arketyper som hembrännerifilosofer och finska astronauter. Men som sagt: balansen och det fullständigt lysande underspelet är av allra bästa stämpling och det man främst imponeras av här. Härmed avstamp för Ersnäs-revyns 25-årsjubileum - vad månde bliva då?

Vackert underspel från revygänget i Ersnäs

Den sexa Ersnäs som revygänget avslutar det innevarande 00-decenniet med kan bara beskrivas som en disciplinerat mogen triumf. Det menar Kurirens Rolf Nilsén.