Det är en kall, blåsig vårdag, när hela familjen Palo-Tjikkom sitter samlade runt furubordet i köket. Till och med storebror Sebastian finns på plats med sin sambo och ettårige son, Nelion.

– När Filip säger att han har ont i halsen eller klagar på att han är trött, då kommer allt vi gått igenom under de senaste åren tillbaka, säger pappa Karl Palo.

Var tredje månad testas 14-åringen. Han är färdigbehandlad, men det är tveksamt om han någonsin kommer att bli friskförklarad.

Artikelbild

| Innebandy. I dag spelar Filip Palo forward i Öjebyns innebandylag. "Från början hördes på lång väg när brorsan var på plan. Han är nämligen plattfot. Det låter mindre nu, men det kommer inte att gå bort", berättar storebror Sebastian som brukar finnas på läktaren.

Det var i december 2009 som livet tog en oväntad vändning för trebarnsfamiljen från Öjebyn. Filip var då sju år gammal. Han kände sig ofta trött, fick lätt blåmärken och klagade på värk i kroppen.

 

Ärrbildning. Filip Palo lider fortfarande av sviter efter den tuffa cancerbehandlingen. Det handlar om skador på nervsystemet som medfört problem med finmotoriken och även försämrad koncentrationsförmåga.

Artikelbild

| Bröderna. Det märks att de tre bröderna står varandra nära; storebror Sebastian med sonen Nelion, Filip och lillebror Melwin som var tre år gammal när Filip fick cancerdiagnosen.

 

Veckorna före jul tog mamma Helen Tjikkom honom gång på gång till hälsocentralen, men uppmanades att "ge pojken Alvedon och sluta uppta läkarnas tid".

Artikelbild

| Hoppet. I dag startar Norrbottens-Kurirens artikelserie om barncancer. Det har gått sju år sedan sjuårige Filip Palo fick diagnosen leukemi. Vägen tillbaka har varit lång, men nu kan 14-åringen från Öjebyn slå volter på studsmattan medan lillebror Melwin väntar på sin tur.

– Jag tyckte inte att det var så konstigt, utan var mer glad över att slippa gå till skolan. Jag trodde att det kunde vara influensa eller nåt, minns Filip Palo.

Mamma var övertygad att något var fel, utan att veta exakt vad. På sjukhuset i Piteå trodde läkaren att det möjligen kunde handla om körtelfeber. Vid provtagningen var pojkens blod så trögflytande att det kom knappt ut en enda droppe.

Artikelbild

| Bröderna. Det märks att de tre bröderna står varandra nära; storebror Sebastian med sonen Nelion, Filip och lillebror Melwin som var tre år gammal när Filip fick cancerdiagnosen.

Pappa minns exakt var han befann sig när telefonsamtalet om provresultatet kom.

– När läkaren sade att de trodde att Filip hade cancer klev jag upp ur soffan och försökte förstå. Han förklarade att förekomsten av vita blodproppar var så stor att det tydde på att sjukdomen eskalerat.

Artikelbild

| Ljusnar. Livet har ljusnat för trebarnsmamman Helen Tjikkom från Öjebyn. Oron över sonen Filip finns fortfarande kvar.

"För en som inte varit med går det nog aldrig att förstå hur det är att se att ens barn håller på att dö och man kan inte göra något."

Det skulle senare visa sig att Filip Palo drabbats av sällsynt variant av akut lymfatiskt leukemi.

Artikelbild

| oroligt. En alarmerande personalbrist hotar mammografiverksamhet i länet.

Varje år insjuknar drygt 100 personer i leukemi i Sverige. Många är barn.

Redan dagen efter genomgick Filip Palo sin första operation på universitetssjukhuset i Umeå. Han är osäker på hur många operationer det blivit under åren, kanske sex eller sju.

Artikelbild

| Ljusnar. Livet har ljusnat för trebarnsmamman Helen Tjikkom från Öjebyn. Oron över sonen Filip finns fortfarande kvar.

Han var en av de förste som fick genomgå en ny behandlingsmetod.

– Vi fick skriva på ett papper att vi godkände testerna. Vi kände att vi inte hade något val. Även om vårt barn inte skulle klara den tuffa behandlingen så kanske det kunde innebära en hjälp för någon annans barn, minns Helen Tjikkom.

Artikelbild

| Familjen. "Numera har vi slutat vänta i fem år innan vi fullföljer våra planer. Vill vi ha en husbil, då går vi köper en direkt", berättar pappa Karl Palo, längst till höger. Från vänster; Nathalie Berggren, Nelion och Sebastian Tjikkom, Helen Tjikkom och Melwin. I gräset sitter Filip Palo.

– För en som inte varit med går det nog aldrig att förstå hur det är att se att ens barn håller på att dö och man kan inte göra något. Man litar i det läget fullständigt på sjukhuset, förklarar Karl Palo.

 

Artikelbild

| Ljusnar. Livet har ljusnat för trebarnsmamman Helen Tjikkom från Öjebyn. Oron över sonen Filip finns fortfarande kvar.

Helikopterfärd. Det var ett spännande äventyr att flygas i ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Umeå. Filip Palo hade då livshotande skador på sin njure.

Artikelbild

| Familjen. "Numera har vi slutat vänta i fem år innan vi fullföljer våra planer. Vill vi ha en husbil, då går vi köper en direkt", berättar pappa Karl Palo, längst till höger. Från vänster; Nathalie Berggren, Nelion och Sebastian Tjikkom, Helen Tjikkom och Melwin. I gräset sitter Filip Palo.

 

Helen Tjikkom minns hur personalen vid universitetssjukhuset gav raka besked.

Artikelbild

| Bröderna. Melwin Palo var bara tre år gammal när hans storebror Filip blev sjuk. Under det första året fick han knappt träffa brorsan.

– De var väldigt öppna om behandlingen. Det var tufft att höra att det inte var någon bra prognos för överlevnad. Det sade de trots att Filip var närvarande.

Hur reagerade han?

Artikelbild

| Innebandy. I dag spelar Filip Palo forward i Öjebyns innebandylag. "Från början hördes på lång väg när brorsan var på plan. Han är nämligen plattfot. Det låter mindre nu, men det kommer inte att gå bort", berättar storebror Sebastian som brukar finnas på läktaren.

– Han började förstås gråta.

Den smärtsamma behandlingen varade i över två år, där Filip drabbades av flera livshotande komplikationer bland annat syntetisk hjärnhinneinflammation, blodförgiftningar och njurstensanfall.

Artikelbild

| Bröderna. Det märks att de tre bröderna står varandra nära; storebror Sebastian, Filip och lillebror Wilmer som var tre år gammal när Filip fick cancerdiagnosen.

– Jag minns att jag länge inte kunde röra mig. Att jag inte kunde hoppa studsmatta eller träffa kompisar. Jag hade inget att göra. Vad jag än försökte med slutade det på samma sätt – att jag började spy.

Skinnflagorna i munnen gjorde att han i perioder varken kunde äta, dricka eller ens svälja sin egen saliv.

Artikelbild

| Bröderna. Det märks att de tre bröderna står varandra nära; storebror Sebastian med sonen Nelion, Filip och lillebror Melwin som var tre år gammal när Filip fick cancerdiagnosen.

– Man kan, utan att överdriva, säga att det har varit ett 2,5 års helvete. Under det första året tillbringade vi 293 nätter på sjukhus, minns Karl Palo.

"Man kan, utan att överdriva, säga att det har varit ett 2,5 års helvete."

Artikelbild

| Hoppet. I dag startar Norrbottens-Kurirens artikelserie om barncancer. Det har gått sju år sedan sjuårige Filip Palo fick diagnosen leukemi. Vägen tillbaka har varit lång, men nu kan 14-åringen från Öjebyn slå volter på studsmattan medan lillebror Melwin väntar på sin tur.

I nästa andetag betonar pappan att familjen har haft tur. Dagen före midsommarafton 2012 kom beskedet att Filip var färdigbehandlad. Det blev startskottet för den långa vägen tillbaka till livet.

Behandlingen hade resulterat i nervskador som gjorde att fötterna vek sig. Filip behövde till en början en rullstol. Även finmotoriken tog skada.

Artikelbild

| Helikopterfärd. Det var ett spännande äventyr att flygas i ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Umeå. Filip Palo hade då livshotande skador på sin njure.

På höstterminen 2012 kunde han återvända till sin gamla klass på Solanderskolan i Piteå. Den sporadiska skolgången hade medfört att han låg långt efter sina klasskamrater.

I dag har 14-åringen hämtat igen försprånget. Han spelar forward i Öjebyns innebandylag och älskar att göra mål.

Kvar finns en molande oro att han kan ha stannat i växten. En utredning om tillväxthormon pågår.

Som många andra tonåringar har han inga bestämda framtidsplaner. Den här dagen blir svaret antingen arkeolog, hundförare, veterinär eller någonting inom sjukvård.

– Jag skulle gärna vilja hjälpa personer som drabbats av samma problem som jag hade, säger Filip Palo.