Det är tre dagar efter de brutala terrorattentaten i Paris. Pajalas kommunchef Åsa Allan står mitt i köket i hemmet i Erkheikki och pratar i mobiltelefonen. Samtalet handlar om den tysta minut som ska hållas i hela Europa om knappt en timme. Även i Pajala ska alla dödsoffer hedras. Efter samtalet ursäktar sig kommunchefen och skyndar till arbetsrummet för att skicka några mejl. Senare under eftermiddagen väntar ett möte på flygplatsen med lokala turistföretagare. Åsa Allan säger att hon under hösten börjat känna av en förändring i Pajala. Ingeting drastiskt, men en liten positiv vindpust. På olika håll har det börjat planeras för olika näringslivsprojekt. Åsa Allan tar det som ett tecken.

­– Pajala har haft sitt sorgeår efter gruvan, men har börjat höja blicken igen, säger hon.

Åsa Allan hade aldrig varit i Pajala före 2012. Född och uppvuxen i Oravais, mitt mellan Jakobstad och Vasa i finska Österbotten, hade hon bara passerat Pajala någon enstaka gång under resor till skidorten Levi. Hon tog magisterexamen i Åbo innan hon doktorerade på Luleå tekniska universitet. Efter 11 år i residensstaden gick flyttlasset till Pajala. Åsa Allan blev anställd som seniorgeolog och senare planeringschef på Northland Resources.

Artikelbild

| Åsa Allan.

Allting pekade uppåt, det var Klondike-stämning i Tornedalen.

– Vi pratade ofta på jobbet om hur hårt alla jobbade för att det skulle gå bra för företaget och hur lojala och plikttrogna alla anställda var. Alla började jobba där för att de ville jobba där och alla var mån om att driva projektet framåt. Det var en nybyggaranda som var fantastiskt kul att uppleva, säger Åsa Allan.

Hon hade bara jobbat en kort tid när första signalerna kom om att gruvbolaget inte gick bra. I februari 2013 inleddes en rekonstruktion.

– Alla togs på sängen, trots att alla visste om att det var ett dyrt projekt och att det tar tid att skapa ett lönsamt företag.

Artikelbild

| Åsa Allan.

Räddningsplanen för Northland misslyckades och i oktober 2014 avbröts malmbrytningen. Två månader senare begärdes företaget i konkurs. Luften gick ur Pajala och det uppskruvade tempot sjönk.

Åsa Allan anställdes av konkursboet och blev kvar fram till september i år då hon fick jobbet som Pajalas kommunchef.

Artikelbild

| Åsa Allan.

– Att sitta och förvalta var kanske inte riktigt min grej. Så när den här tjänsten dök upp så började jag fundera om det kanske var det här som jag skulle jobba med. Jag funderade ett tag innan jag sökte och när jag blev erbjuden jobbet så tvekade jag inte.

Trots att Åsa Allan bara bott på orten i tre och ett halvt år så har hon hunnit uppleva ett Pajala i både medvind och motvind. Hon har dessutom fått uppleva två historiska händelser som påverkat kommunen. Gruvans uppgång och fall var en sak, nu är det flyktingströmmen som är högaktuell. Pajala som har en befolkningsmängd på runt 6 300 invånare har tagit emot drygt 500 flyktingarna. De största delen bor i anläggningar som Migrationsverket hyr av privatpersoner och företag både i centralorten och i byar som Junosuando och Erkheikki. I den nedlagda skolan som ligger precis bredvid Åsas Allans bostad bor 50 flyktingar.

Artikelbild

| Åsa Allan.

Kommunen blir direkt ansvarig när det kommer ensamkommande barn som då får boende och en god man. När det kommer familjer måste kommunen erbjuda skolgång till barnen.

– Det är ganska häftigt om man tar ett steg tillbaka och ser hur snabbt allting kan förändras. Att först ha den här gruvan med allt fokus på industrin till att i dag leva i en värld med flyktingar och asylsökande. Det svänger så otroligt snabbt. Det är svårt att hänga med både för befolkningen och en kommunledning.

Artikelbild

| Åsa Allan.

Tidigare i år genomfördes demonstrationer i finska Torneå mot flyktingarna. Invånarna bildade en mänsklig mur vid gränsövergången. Tonläget var högt.

Åsa Allan betonar att hon inte har förståelse för hur hennes landsmän agerat, men hon har förståelse för hur de tänker i flyktingfrågan. Finland har ett tuffare ekonomiskt läge än Sverige och har bland annat sänkt ersättning för pension, sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning.

Artikelbild

| Lionel och Åsa Allan med barnen Viggo och Adina.

– I Finland finns inte heller samma tradition som i Sverige när det gäller att ta emot invandrare. Det finns mycket mer fördomar och den oerfarenheten i kombination med ett tufft ekonomiskt läge ligger bakom sådana här yttringar. Man har dragit ner på väldigt mycket i de sektorer där de svagaste finns. Därför är det många som tänker ”men om vi inte ens klarar av att ta hand om våra egna pensionärer och sjuka, hur ska vi klara av att ta hand om ännu fler människor”, säger Åsa Allan.

Både hennes morfar och farfar var med i andra världskriget och hennes föräldrar växte upp under en tid med ransoneringskort för livsmedel.

Artikelbild

| Lionel och Åsa Allan.

– Här i Tornedalen kommer man ihåg hur det var under kriget och alla krigsbarn som kom hit. Det var så nära inpå så det är något man inte glömmer. I Pajala har man sett hur frivilligorganisationen har engagerat för flyktingarna och verkligen försökt göra de bästa för de som kommer hit.

Vad ser du för utmaningar i kommunchefsjobbet?

Artikelbild

| Lionel Allan.

– Att skapa en bra och smidig organisation med en välmående personal. Jag är en sån som vill förstå hur saker fungerar, jag vill lära mig. Och det här med organisation och ledarskap är någonting som gått som en röd tråd i mitt liv och att få komma in utifrån och kunna se på en organisation med helt nya ögon är hur intressant som helst.

Och utmaningen för Pajala kommun?

Artikelbild

| Åsa Allan.

– Den största utmaningen för kommunen är ekonomin, det går inte att komma i från. De stora frågorna just nu är byaskolorna och badhusen ute i byarna. Det handlar om var man ska spara och var man ska satsa. Att stänga en skola måste vara bland de absolut svåraste besluten som politiken kan behöva ta. De som bor där nu kanske bor kvar men hur ska man få någon att flytta in om det inte finns en skola.

Hur tänker du om gruvans framtid?

– Gruvan kommer inte igång inom en nära framtid. Det tror jag inte. Malmpriset måste upp på en betydligt högre nivå. Men jag hoppas att företag eller staten kan komma in med pengar så att den kan klara sig. För vi har en bra anläggning och vi har en bra malm men med dagens priser är det inte lönsamt. Det vore så otroligt tråkigt om allt plockades ner för det kommer en dag när prisnivåerna går upp igen, problemet är att man inte vet när.

Pajala om fem år?

– Jag hoppas att näringslivet börjat tänka lite bredare. För om man får vara lite efterklok så satte man alla ägg i samma korg när gruvetableringen kom. Allt fokus var åt ett håll. Stora industrisatsningar är ju bra men man ska vara försiktig med att bli för beroende av en arbetsgivare. Jag hoppas att närings­livet utvecklas så att det finns fler ben att stå på.

Vad är viktigast för Pajala just nu?

– Att våga tro på framtiden.