Platsen är Kristinas lunchrestaurang, hos ABB i Öjebyn, och gästerna är uppenbarligen vana vid service:
– Vors jär doppese? (Var är doppat?) hörs det i matsalen.
Per Lindberg och omkring 120 kollegor smälte igår inte bara mat och doppa utan även beskedet från dagen innan om att jobben blir kvar.
– Det förstår väl alla vad det betyder. Man var nästan chockad, det var det sista jag trodde. Det meddelades här inne. Vi visste inget innan och först blev det alldeles tyst, sedan kom det applåder, berättar han, mellan tuggorna.
Han började här 1986 och berättar om en tid då det fanns 300 anställda.
Per Lindberg är 58 år och räknade med att få svårt att hitta jobb, om nedläggningsbeslutet stått sig.
– Jag har sökt jobb och varit på anställningsintervjuer, jag har varit på ABB i Ludvika en sväng.
Läs mer: Så var det tänkt.
Företagsledningen deklarerar att det inte bara handlar om en tillfällig räddningsaktion, verksamheten består.
– Som det låter är det många order på väg in. Alla är glada, det måste vara en lättnad, säger Bo Lauri, också han anställd i Öjebyn.
Beslutet får ringar på vattnet.
– Jag ska träffa Hans Hansson i morgon, jag är övertygad om att han tycker att det här är positivt, säger Ingemar Falk, vd i ABB Composites.
Hans Hansson är chefen för Sicomp, med forskning i kompositmaterial, armerad plast. ABB Composites huvudprodukt är isolatorer av polymera kompositmaterial. När forskningen inleddes hade det betydelse att ABB redan fanns i Öjebyn.
Påverkas av beslutet om att ha kvar ABB Composites, det gör Kristina Berggren, ägare av lunchrestaurangen.
– Jag skulle flytta lunchrestaurangen till stan, nu blir jag kvar men jag får se hur jag gör med de andra planerna, funderar hon.
ABB-personal förundras över att en jätte som ABB tar tillbaka ett strategiskt beslut.
Läs mer: Beskedet på onsdagen.
Ingemar Falk får frågan av Kuriren om kundtryck ligger bakom, men varken bekräftar eller dementerar.
Falk berättar om en stark efterfrågan och anläggningen i Polen, dit verksamheten skulle flyttas, räcker inte till.
Det går att bygga ut?
– Jo, men här har vi ju redan en fabrik.
Nu sätter sig fack och ledning ner för att se över personalbehov och tillverkning.
– Jag kan inte säga om vi blir fler eller färre, säger Ingemar Falk.
Ett 20-tal har slutat, Falk öppnar för återkomst. Nu är många av de 120 från bemanningsföretag, tidigare var den andelen lägre.
– Det krävs en stabil grundbemanning, kommenterar Lorentz Karlsson, ordförande i metallklubben.
Facket anser att det egna arbetet, bland annat gentemot ABB-toppen, haft betydelse. Per Lidman, Unionen, visar ett mejl från en facklig kollega söderut.
– Här står "norrlänningar lägger sig inte ner frivilligt utan spottar i nävarna...".