Oslo - lagomt stort för ett veckoslut

Förr var svenska kronan stark jämfört med den norska. Då åkte vi över gränsen för att handla smör, mjöl och socker. Nu är det omvänt, och Norge är dyrt, mycket dyrt.
Men trots priserna borde fler göra ett besök i vårt grannland. Här finns mycket att se och göra. De flesta jag träffar säger att det bara blir bättre ju närmare sommaren vi kommer, men även i dessa vintermånader gör sig Oslo riktigt bra.

Norrmän går fortfarande på tur
Jag kommer på mig själv med att leta efter det typiskt norska och inser att det snarast finns i människorna och i deras historia.
Det första som slår mig är att det fortfarande är mycket vanligt att folk tar sina skidor och beger sig ut i naturen på helgerna. Friluftsliv är viktigt, även bland dem som är yngre fast intresset där har kanske börjat svalna något.
Det andra är norrmännens historia. Det är svårt att föreställa sig att landet för knappt 70 år sedan blev belägrade av Nazityskland.
Många män och kvinnor kämpade för sitt land och spåren sitter kvar, både i den norska själen och i historien. Skøyen är namnet på en plats i Oslos innerstad. Namnet betyder Skogsmän, det vill säga de norska motståndsmän som levde i skogen undangömda för de tyska soldaterna.

Norska upptäckare
Annat som för mig är typiskt norskt är alla upptäcktsresanden som kommer från det här landet. Kon-Tiki-museet ligger en 20-minuter lång bussresa från centrum.
Här inne finns vassbåten Ra II och flotten Kon-Tiki som består av balsaträ, hampa och bambuträ, inga spikar och ståltråd användes, i stället fogades flotten samman av vass och bananblad. Genom museets olika rum och gångar får man följa Thor Heyerdahls resor och upplevelser.
Med Kon-Tiki-expeditionen bevisade han att människor för flera tusen år sedan troligtvis tagit sig med liknande båtar från Sydamerika till Polynesien i Stilla havet.
Bredvid Kon-Tiki-museet på Bygdøy ligger även Frammuseet. Där kan man följa en annan stor upptäcktsman - Roald Amundsen. Även här finns en spännande historia att följa om polarforskaren som med båten Fram tog sig nästan ända fram till sydpolen.
Förutom dessa fantastiska historier om resor ute i världen kan man göra en slags inre resa då man besöker Vigelandsparken eller Frognerparken som den också kallas.
Konstnären Gustav Vigeland, 1869-1943, fick av Oslo stad tillstånd att använda området, som på den tiden låg långt utanför stadens kärna. I dag är parken med sina 150 skulpturer en av de mest besökta platserna i Oslo.

Stor berättare
Dagen när jag besöker Vigelandsparken är det gråkallt ute. Ändå är jag inte ensam. Skulpturerna tilltalar både barn och vuxna. De visar det mesta av händelser som man kan stöta på i livet - det missförstådda och arga barnet, den unga kvinnan på väg in i vuxenlivet, den store mannen som kuvar en yngling, förhållandet mellan kvinna och man, förälder och vuxen, gammal och ung, livet och döden.
Vigeland var en stor berättare och ett besök i parken rekommenderas verkligen.
Den som inte lockas av museer och parker utan hellre vill roa sig bör åka till stadsdelen Grünerløkka.
Här finns mängder av barer, kaféer och restauranger. Shopping lär vara bäst längs med Bogstadveien, som ligger i västra delen av Oslo, medan maten bör intas i invandrarområdet Grønland.
Själv ger jag sjutton i shopping och uteliv och maten blir si sådär.
Däremot unnar jag mig ett riktigt gott fika på kafé Pascal som kan skryta om att en gång fått oväntat besök av den före detta amerikanske presidenten Bill Clinton.
Men det är en historia för sig.