I mÄnga Är har hon och vÀninnan Elsie Persson haft som sitt stora sommarnöje att slÄ sig ned pÄ de röda skinnsÀtena och dra ivÀg pÄ utflykter i den prominenta, amerikanska kÀrran: en grÄ-blÄ-lackerad Cadillac Sedan de Ville frÄn 1990. PÄ senare Är har det frÀmst blivit resor i de egna trakterna, men Àven till Finland.
â Men nu har det ju inte varit sĂ„ lĂ€tt att Ă„ka nĂ„gonstans pĂ„ grund av coronan. SĂ„ det hĂ€r blir faktiskt första turen för i Ă„r, sĂ€ger Stina och lĂ„ter inte sĂ„ lite förvĂ€ntansfull.
Ăven om Elsie inte delar hennes stora bilintresse vittnar bĂ€gge om att kĂ€nslan i en sĂ„dan hĂ€r bil Ă€r speciell.
â Stina kör sĂ„ lugnt, och sedan sitter man ju sĂ„ skönt, sĂ€ger Elsie.
Att de sedan vĂ€cker en del uppmĂ€rksamhet nĂ€r de kommer rullande â inte minst bland lite yngre âbilburen ungdomâ â har duon vant sig vid.
â De brukar vinka nĂ€r de ser att det Ă€r tvĂ„ gamla tanter som kommer, sĂ€ger Stina muntert.
NĂ„gon riktig raggarbilstrĂ€ff har det inte blivit â Ă€nnu. Men för nĂ„gra Ă„r sedan rĂ„kade de hamna i en raggarbilskortege, vilket bĂ„da tyckte var skoj. Ett annat roligt minne Ă€r nĂ€r de hade styrt kosan till en kyrkokonsert, parkerat bilen pĂ„ torget, kom ut och en hel hop unga hade samlats runt bilen.
â De blev lĂ„nga som kor i synen. De tĂ€nkte nog att âĂ€r det de dĂ€r tanterna som kör bilenâ, sĂ€ger Stina och skrattar.
Hur mÄnga mil har blivit totalt genom Ären eller hur mÄnga bilar hon haft vet hon inte.
â Men den hĂ€r bilen Ă€gs av min son Leif. Och sĂ„ lĂ„nar jag den pĂ„ somrarna.
Första gÄngen Stina rattade en Cadillac var nÀr hon som 20-Äring hade Äkt frÄn Leksand till Mora för att besöka dÄtidens skidhjÀlte Mora-Nisse tillsammans med ett par hon kÀnde. Vid ett restaurangbesök blev mannen sÄ pass rund under fötterna att han inte kunde köra hem sjÀlv:
â Men dĂ„ sa jag att jag har kört traktor och pappas bil, och det gick ju vĂ€genâŠ
Den hĂ€r dagen Ă€r mĂ„let Stinas barndomshem i byn StorbĂ€cken nĂ„gra mil bort. Och visst blir lite Ă€ventyr Ă€ven nu. För nĂ€r den grĂ„-blĂ„ pĂ€rlan ska startas visar sig batteriet ha laddat ut â antagligen för sommarens fĂ„ körtimmar. Det bekymrar emellertid inte de coola damerna. NĂ„gra timmar senare, nĂ€r Elsies barnbarn fixat saken, bĂ€r det av.
85-Äriga Stina Eriksson som har en bra lösning ler:
â Jag mĂ„ste köra mer.