Stora skratt framkallade i Överkalix

Om ni från och med i kväll tycker er höra något bullersamt som liksom manifesterar sig fram över nejderna, med sitt epicenter mot Överkalix ungefär, så behöver ni ändå på intet sätt vara oroliga. Det är bara publiken på Folkets Hus därstädes som håller på att skratta ihjäl sig och som genom sitt gemensamma frustande får taket att lyfta sig och det kollektiva storskrattet att rulla ut över länet. För detta törs jag, utan att darra det minsta på vare sig underläppen eller den metaforiska manchetten, absolut garantera: De största skrattsalvorna i länet just nu levereras från scenen på Folkets Hus i Överkalix. Där förekommer den engelska farsen Fångad på nätet, skriven av denna speciella genres inofficielle världsmästare Ray Cooney, orubbligt regisserad av Urban Karlsson och spelad med iakttagande av väldigt och ständigt mycket stilfull estetik och med osviklig stilkänsla för genrens speciella kaos-valörer, av sju medlemmar ur Teaterföreningen En 3. Från och med lördagskvällens premiär och ytterligare en handfull gånger. Jag räknar med; ja, till och med utgår från, att det kommer att handla om utsålda hus. Något annat vore bara pinsamt och ägnat åt att framkalla stark rodnad. För - och detta faktum etablerar jag direkt - jag har inte haft det riktigt så här storartat roligt samt ubrustit i fullt så många gapskratt, så att käkarna nära nog vridits ur led, på jag-vet-inte-riktigt-hur-länge. Inte var det då vare sig igår eller i förrgår. Helt säkert. Fångad på nätet handlar om bigamisten till taxichaffis Ture (Ture Öhman), som tvingas kämpa sig igenom en gradvis allt mera svårt sönderstressande dag. Hans tonårsdotter i det ena äktenskapet (Hanna Ek), har nämligen råkat data-chatta sig fram till en kontakt med hans tonårsson i det andra äktenskapet (Patrik Sköld). Och nu handlar det om för Ture att till VILKET PRIS SOM HELST förhindra att dessa två möts och eventuellt fatta ännu starkare tycke för varandra än vad som redan har skett. Alltså måste Ture ljuga mera än han någonsin har gjort förut, successivt inträda i diverse livsfarliga situationer och gradvis måla sig allt längre in, i alla de hörn som han kommer i närkontakt med. Behörig hjälp i dessa allt virrigare aktiviteter har han av den lika virrige hyresgästen Jörgen (Bert Persson), som dock ständigt tjatar om att han "måste hämta pappa i Ersnäs". Miljön i föreställningen har omplacerats från engelska förhållanden till förorterna Porsön och Bergviken i Luleå. Och snart inträder även Jörgens avgjort förvirrade gamle far Lars-Åke (Lars-Åke Larsson) i handlingen och trampar ideligen i alla förekommande klaver, men har också ett antal blytunga repliker på sin lott. Och tro inte alls att vi har glömt bort styckets fruar - Jessika (Jessika Segerlund) och Marie (Marie Hjort). Ständigt beredda att låta sig luras, verbalfintas bort (tycks det i alla fall som) eller låsas in i köket eller någon annanstans, av Ture eller Jörgen. Det här är en klassisk "rusa omkring i scenografin och in genom och ut ur dörrar"-fars. Men då ställer detta stora krav på ensemblen: exakt vilka dörrar och exakt när man ska rusa in och ut genom dem. De sju från En 3 fixar allt detta. Med allt beröm godkänt och på ett aktivt roande sätt. Dessutom är de allesammans (men kanske ändå allra mest Bert Persson, Ture Öhman och Jessika Segerlund) suveränt plastiskt mimiska i sina kongeniala ansiktsuttryck. Vilket i sin tur laddar för komiskt explosiva situationer. MASSOR av sådana! Två timmar, med paus, försvann ungefär lika snabbt som innehållet i en liten burk med Portello. Och som redan noterats: plötsliga gapskratt. Rakt ut i luften. Omöjliga att vare sig hejda eller balansera. Men det är väl härligt att verkligen få tillfälle att skratta och det gång på gång på gång - också. Noll logik, men så ska det ju vara i en riktigt välsmord fars. Bara en avslutande undring: vad hände egentligen med "den lille pensionären som står och väntar utanför Coop"? Det funderar man på, när man åker hem från Överkalix, med magmusklerna väl genombultade efter allt hysteriskt skrattande. Tack ska ni verkligen ha för det, septetten från En 3! Det var på alla sätt verkligen ETT NÖJE!