För 25 Ă„r sedan flyttade Monika Simu och Jan Tollin frĂ„n LuleĂ„ till fastigheten i centrala ĂvertorneĂ„, dĂ„ började ocksĂ„ ett arbete för att försöka Ă„terge boningshuset och byggnaderna pĂ„ gĂ„rden sin forna glans.
â Det var stora vattenskador och nedslitet pĂ„ alla möjliga sĂ€tt, sĂ€ger Jan Tollin om huset nĂ€r de flyttade in.
â Det tog nio mĂ„nader att repa det hĂ€r, invĂ€ndigt, sĂ€ger Monika Simu som berĂ€ttar att deras ambition hela tiden varit att försöka Ă„terstĂ€lla det som varit förstört men samtidigt göra det funktionellt.
Paret berĂ€ttar att de av andra ĂvertorneĂ„bor blev rekommenderade att elda upp byggnaderna pĂ„ gĂ„rden eftersom de var sĂ„ förfallna.
â Jag stod och tittade pĂ„ byggnaderna och kommer ihĂ„g att jag tĂ€nkte att âtĂ€nk om det en dag kommer en dag dĂ„ jag renoverat upp demâ.
Och sÄ blev det. Efter att paret bott nÄgra Är pÄ gÄrden blev byggnaderna dessutom k-mÀrkta, berÀttar de.
â DĂ„ var ju en hel del gjort hĂ€r. Det blev ju en bekrĂ€ftelse att vi Ă€r pĂ„ rĂ€tt vĂ€g, sĂ€ger Jan.
Innertaket i det stora boningshuset bestÄr i flera rum av kassettak och Àr dekorerade i olika fÀrger och mönster.
Monika visar runt i huset och beskriver att de renoverade rum efter rum nÀr de kom till ett av rummen dÀr taket var vitt.
Solen lÄg pÄ mot taket och Monika tyckte att hon sÄg nÄgonting under den vita fÀrgen. Hon klÀttrade upp pÄ en stege och började sedan skrapa med en spackelspade.
â DĂ„ var det mĂ„lat med en lackfĂ€rg som bara slĂ€ppte, dĂ„ kom det hĂ€r röda fram. SĂ„ det hĂ€r Ă€r helt original. SĂ„ hĂ€r har det sett ut nĂ€r huset byggdes, sĂ€ger hon och tittar upp pĂ„ den röda och blĂ„ fĂ€rgen.
GĂ„rden Ă€r byggd 1891 och bestĂ„r av ett stort boningshus och gĂ„rdsbyggnader. I ett av husen, verkstaden, har Monika Simu haft sin textilverksamhet, som till största del Ă€r nedlagd nu. Under historiens gĂ„ng ska den byggnaden anvĂ€nts av en handlare. NĂ„gon annan byggnad Ă€r ocksĂ„ flyttad till platsen och ska bland annat ha anvĂ€nts vid skatteindrivning och senare varit ĂvertorneĂ„s första bilverkstad
Monika, som kommer frÄn trakten, berÀttar att hon kÀnde till det pampiga bostadshuset och slÀkten som förvaltat det under 1900-talet.
â Det Ă€r ju sĂ„ dominant hus att det Ă€r svĂ„rt att undvika, men mycket av gĂ„rdens bakgrund har kommit fram medan vi bott hĂ€r. DĂ„ har vi fĂ„tt fram handlingar och börjat förstĂ„ lite av ursprunget till det hĂ€r.
Trots att det varit mycket jobb med att fÄ gÄrden att se ut som den gör i dag sÀger Monika och Jan att de aldrig haft en tanke pÄ att ge upp. Medan Jan har ett stort intresse för historia berÀttar Monika att hon sedan hon var ung varit intresserad av gamla hus.
â Jag mĂ„r sĂ„ dĂ„ligt av att se nĂ„gonting förfalla som hade kunnat vara annorlunda.
Nu gör sig paret redo att lÀmna gÄrden de rustat upp och bott pÄ i 25 Är, om rÀtt personer skulle dyka upp och vilja ta över vill sÀga.
â FrĂ„n början Ă€r gĂ„rden byggd för att det ska vara just en verksamhet, det Ă€r en gammal handelsgĂ„rdsmiljö och den har fungerat som det under hela 1900-talet. NĂ€r vi kom har det ocksĂ„ bedrivits som en handelsgĂ„rd med produktion, sĂ€ger Monika Simu och fortsĂ€tter:
â Vi hoppas fĂ„ en yngre Ă€garfamilj som kommer med ny energi och att de har en verksamhetsidĂ© dĂ€r de kan anvĂ€nda gĂ„rden. Det Ă€r viktigt för oss. Om byggnaderna kommer till anvĂ€ndning, det Ă€r ett sĂ€tt att bevara. Om de inte anvĂ€nds börjar de sakta men sĂ€kert förfalla igen.