På Korpilombolos kyrkogård är gräset blött av sommarens intensiva regnväder. Intill den vita träkyrkan med mintgröna knutar finns kyrkogården där Greta Larssons mamma begravdes i slutet av juni. Efter ceremonin i kyrkan bars kistan ut av anhöriga till gravplatsen där hon skulle nå den sista vilan vid sidan om sin make. Då gick något fel – graven som hade grävts var inte tillräckligt stor.
– Kistan rymdes inte när den skulle sänkas ner, bärarna fick luta kistan så att ena änden kom ner först. Jag kommer ihåg att jag tänkte snart ramlar mamma ut ur kistan, säger Greta Larsson.
Markduken togs bort från graven och bärarna gjorde ett nytt försök, men inte heller den här gången rymdes kistan i graven. Sällskapet gick in i församlingshemmet för vickning medan kyrkovaktmästaren ordnade till så att graven gjordes större. Bärarna fick sedan göra ett nytt försök att sänka ner kistan och tillslut kunde Gretas mor sänkas ner bredvid sin make. Efteråt har tankarna kommit.
– Det går ju inte att göra något åt det nu, men ingen annan ska behöva uppleva samma sak som vi gjorde, säger hon.
Både hon och hennes syskon har i efterhand funderat över det som skett.
– Det är just det där att en begravning ska vara värdig, nu var den inte det. Många från byn som varit på begravningen har sagt att det här är ju katastrof, det ska inte gå till så här, säger Greta Larsson.