Det handlar om Muonio sameby, som berörs av Northlands gruvbrytning.
– Nu gäller inte våra avtal. Blir det ingen verksamhet är vi intresserade av att området återställs. Står det orört i sommar tror jag renarna kommer tillbaka. Det vi förlorat är ett kanon-grönbete. Som vi ser det har det inte gått rätt till. Någon måste ta ansvaret, rimligen borde det ju vara gruvbolagets ägare och myndigheterna. Hur gör vi med rennäringen? Tänk om samma sak händer vid andra gruvor. Vem tar ansvaret efteråt? undrar Tomas Sevä, tidigare ordförande i Muonio sameby.
Han säger att det började med dialog med Northland. Efterhand handlade det mer strikt om vad lagen säger, men ett avtal blev det.
– Jag tycker det är rätt väg, den vi tog, men det är inte säkert att det funkar någon annanstans. Vi valde att komma överens. Det handlade om konkreta lösningar för rennäringen plus del i den ekonomiska biten. Grunden var att vi är tvingade att ändra renskötseln, de skulle hjälpa oss med anläggningar, exempelvis rengärden och GPS på renarna och att få renarna att förstå förändringarna. Bolaget skulle betala. Pengar har betalats ut till gemensamma projekt. Det skulle vara en livslång överenskommelse. Nu hänger allt i luften. Vi har diskuterat med konkursförvaltaren om våra avtal, men ingen vet hur det går. Hur blir det om det blir drift igen? undrar Tomas Sevä.
Villkoren för gruvbrytningen beslutades av Gränsälvskommissionen.
– Ett beslut som inte var överklagningsbart. Då tänkte jag, "nu är vi i knipa", för vi skulle ge upp renbetesmark. Det fanns inga villkor för hur renskötseln ska hanteras, utan "samråd bör ske". Det var politik bakom, gruvan skulle fram.