– Jag har tvingats omvärdera min syn på musiken och dess plats i min tillvaro, säger han.

Det nya albumet ”Björkris I”, uppkallat efter bostadsområdet där Anders Teglund bor, är till bredden fyllt av vardagsrealism och har låttitlar som ”Varannan vecka”, ”Det räknas som brännbart”, ”Trötta barn i trapphus” och ”Två skärbrädor i tre lådor”.

Anders Teglund, född 1983, kommer från Porsön i Luleå, men bor numera i Kungsbacka utanför Göteborg. Han är utbildad kulturvetare och jobbade en tid som kultursekreterare i Borås. Parallellt har han tillsammans med sin bror Jonas Teglund startat bokförlaget och skivbolaget Teg Publishing som har gett ut ett 60-tal skivor, böcker, filmer och andra produktioner genom åren. Idag arbetar han i huvudsak med det.

Artikelbild

| Vy över torget, Björkris, där Anders Teglund bor i Kungsbacka.

Han har även provat på både att skriva texter till en bok och att göra film.

Intresset för att spela piano startade när han var liten och tog lektioner i Kulturskolan. Redan i åttaårsåldern kom han på att han kunde skriva egna melodier och gick i flera år också i en kompositionsklass som Kulturskolan hade på den tiden.

– När mina föräldrar fick höra ett av de nyinspelade styckena för någon månad sedan tyckte de att det lät precis som när jag var barn. Jag hade inte tänkt så själv, men det var en väldigt genuin respons på något sätt. Jag kände att, ja, det är det här som kommer från mig.

Som tonåring började han spela i rockband, någonting han fortsatte med även som vuxen. Under tio års tid turnerade han med metalbandet Cult of Luna, med Mattias Alkberg och med popbandet Convoj.

Artikelbild

| Anders Teglund vid sitt piano i lägenheten. Skivan spelades in på plats av Hans Olsson Brookes.

– Det var fantastiskt men sedan fick jag inte ihop det när jag fick barn. Och så var jag kanske lite mätt på det.

Det som förändrade livet ytterligare var att han separerade för fem år sedan. När han och hans bror skulle köpa husgeråd på loppis till den nya lägenheten fick Anders Teglund syn på ett gammalt piano. Han satte sig och spelade på det, tyckte om det och köpte det för en billig penning.

Efter separationen har han sin dotter varannan vecka och tillbringar ganska mycket tid hemma i lägenheten.

– Man kan inte ens ta en promenad på kvällen när barnet sover och jag har inga vänner i området. Det är därför jag har börjat spela piano igen.

Sättet att spela påverkas av att han bor i ett hyreshus.

– En sak man inte uppskattar när man lyssnar på någon som spelar piano ofrivilligt som mina grannar får göra, är ju när man övar på saker man inte kan, tränar skalor eller över huvud taget spelar fult. Så jag improviserar och tänker att det ska låta behagligt och lågmält. Varje kväll är det ny musik och så slutar jag klockan 22 för då ska det var tyst.

Hans dotter har god nattsömn, vilket är tur, annars skulle det inte fungera, berättar han leende.

En dag fick han för sig att han skulle filma när han spelade och lägga ut ett klipp på Instagram. En vän till honom, Hans Olsson Brookes, som är producent, såg filmen och föreslog att de skulle spela in en skiva.

– Jag blev jätteglad.

Hela idén med skivan är att behålla känslan av pianospel hemma i hyresrätten.

– Producenten tyckte att vi skulle spela in mitt piano hemma hos mig, så att det verkligen låter som att man är hemma hos mig. Jag frågade om jag skulle stämma pianot först men han sa nej, han tyckte det lät fint som det var.

Det är många rumsliga ljud på inspelningen. Regnet som droppar på balkongen. Köksklockan som tickar. Det knakar till någonstans, kanske i pianopallen. Och pianot är inte helt stämt som sagt. För att förgylla det litegrann bestämde de sig för att lägga in stråkar och blås på några väl utvalda ställen. Musikarrangören Martin Schaub skrev stämmorna.

– Vi ville ju att det fortfarande skulle vara en pianoskiva men samtidigt förhöja det här hyresrättspianot genom att göra det lite klassiskt fint med stråk och blås.

Många av melodierna har funnits med honom i flera år, men ungefär hälften är framimproviserat vid inspelningarna som de startade med i höstas. Pianot har spelats in vid fyra olika tillfällen i lägenheten och sedan jobbade de med orkestern under en dag i studio. Det möjliggjordes tack vare stöd av Statens kulturråd.

Skivan kommer både som LP och digitalt sista maj, men redan har han släppt en singel på Spotify.

I sommar planerar han några konserter under en lanseringsturné.

– Jag ska åka hem till folk som har ett akustiskt piano och spela hemma hos dem, så får de bjuda in sina vänner.

Han hoppas att folk som lyssnar på skivan ska känna att den är lite vemodig, filmisk och vardagsrealistiskt. Men också att den höjer något väldigt vardagligt till något kulturellt.

– Jag vill ju berätta om livet i en hyresrätt, så jag tänkte att man ska få ett soundtrack till det, förklarar Anders Teglund.