"Hämta hem min fru och mina barn från Gaza!"

Sameh Abualkhair fyller 29 år på lördag.Födelsedagen får han, precis som julen, barnens födelsedagar, Ramadan och Eid ul-Adha, som nyligen avslutats, fira utan sin familj.Den är fast i Gaza i Palestina sedan i juni.-Min fru Wafaa, som är lika gammal som jag själv, åkte tillsammans med våra fyra barn för att hälsa på våra far- och morföräldrar den 4 juni. Dagen efter stängde Israel gränsen, berättar Sameh Abualkhair då vi möts på julafton hemma hos hans vän Mohamad Jawad, fullmäktigeledamot för vänsterpartiet i Piteå och själv palestinier.Mohamad Jawad är också den som tagit emot Sameh Abualkhair och hans familj då de kom till Piteå.-En person i Gaza kände till mig och förmedlade kontakten, berättar Mohamad Jawad då vi slår oss ned hemma hos honom på julaftons eftermiddag, mitt i förberedelserna av det svensk/muslimska julbordet och strax före Kalle Anka på TV.Telefon från Jerusalem
Det ringer i Mohamad Jawads mobiltelefon -en julhälsning från en bekant i Jerusalem - och medan han går iväg för att svara berättar Sameh Abualkhair att han själv inte följde med till Gaza i somras eftersom han sökte jobb och pengarna inte räckte för att betala också för honom.-Nu har jag jobb som pizzabagare i Kåge. Jag pendlar dit med bilen, eftersom det är svårt att hitta ett jobb i Piteå, säger han.Han kom till Piteå och Sverige den 22 juni 2002, medan hans familj följde efter på dagen två år senare, efter att han själv hade fått uppehållstillstånd.Idag är han, liksom barnen, både svensk och palestinsk medborgare, medan hustrun Wafaa har permanent uppehållstillstånd i Sverige.Mohamed Jawad återvänder från sitt samtal med Jerusalem och slår sig ned bredvid oss för att hjälpa till att tolka. Sameh Abualkhair vill gärna kunna uttrycka sina känslor på arabiska eftersom han fortfarande har begränsade kunskaper i svenska.-Vi flydde från Gaza på grund av kriget och eländet. Jag satt själv fånge i Israel en månad efter att ha deltagit i demonstrationer, men jag har aldrig varit politiskt aktiv, säger han.Inget liv i Gaza
Att de skulle lämna Gaza var egentligen inte planerat.-Nej, som längst hade jag trott att jag skulle ta mig till Västbanken, men en kompis sa att jag skulle åka hit och beslutet togs eftersom vi insåg att vi inte hade något liv i Gaza.Själv har han inte återvänt sedan 2002, men hans fru ville åka tillbaks med barnen för att träffa mor- och farföräldrarna och i början av juni bar det iväg på en semesterresa som var tänkt att vara i en och en halv månad. De flög till Kairo och tog sig därifrån med bil till Gaza.-Visst var det oroligt, men gränsen var öppen. Morgonen efter att de tagit sig in i Gaza stängde israelerna gränsen. Om vi hade vetat om det hade jag aldrig låtit dem åka dit, säger han och tillägger att biljetterna hem har förfallit nu och när familjen kommer ut ur Gaza måste de köpa nya biljetter för 2.000-3.000 dollar, pengar som man inte har, men som UD har lovat låna ut.Sameh Abualkhair saknar sin fru och sina barn oerhört och det går inte en dag utan att han tänker på dem.Barnen gråter
Som tur är kan de hålla kontakt genom mobilen.-Min fru säger att hon inte orkar mer och att barnen gråter och hela tiden undrar när de får åka tillbaks hem till Piteå och skolan på Klubbgärdet. Livet är ovisst och jobbigt för dem och istället för femton personer ska min familj nu försörja 20 personer. Jag sätter in det jag kan på min frus visakort, men det blir inte mycket över på min lön då jag betalat hyran och bensinkostnaderna för att pendla till jobbet.Han har fyra söner, varav den yngsta, Adham, 2 år, är född i Sverige.De övriga är Ahmet, 5 år, Rushdi, 8 år, och Mohammed, 10 år.Två gånger har de officiellt ansökt om att få lämna Gaza och båda gångarna har de fått avslag.-Dessutom ringer min fru varje dag till det svenska generalkonsulatet i Jerusalem. De säger att de inte kan göra något eller så svarar de inte ens, säger Sameh Abualkhair.-Om familjen skriver under papper på att de avstår från sina palestinska medborgarskap, och därmed sin identitet, får de förmodligen åka hem. Det är politik. Israel vill minimera antalet palestinska medborgare för att i slutändan kunna säga att de inte behöver något land, hävdar Mohamad Jawad, som själv varit aktiv i PLO innan han kom till Sverige.Ingen säkerhetsrisk
Mohamad Jawad är också upprörd över det svar som utrikesminister Carl Bildt gav till riksdagsledamot Hannah Bergstedt (s) från Piteå på en fråga hon ställde i riksdagen.-Det var ett skitsvar, där han återupprepar Israels svar till det svenska generalkonsulatet om att familjen är en säkerhetsrisk. På vilket sätt? Carl Bildt borde istället erkänna att Sverige inte törs klaga på Israel, men hade det varit något annat arabiskt land som det varit svenskar instängda i hade han nog agerat.Också Sameh Abualkhair undrar på vilket sätt hans familj är en säkerhetsrisk.-Min fru har aldrig kastat en sten ... Jag vill få ett rakt svar på varför de inte får lämna landet, säger han och tillägger att han inte blivit kontaktad av UD eller någon annan svensk myndighet, något han gärna hade önskat.-Vi lever under Israels förlåtelse. Då de vill öppnar de gränserna, men jag tror ändå att de skulle lyssna på Sverige, säger han och vädjar genom Kuriren till Carl Bildt:-Hämta hem min fru, mina barn och de andra 20-30 svenskarna som sitter fast i Gaza. Tryck på i stället för att vara feg.På frågan hur Sameh Abualkhair själv mår svarar han:-Om min familj mår dåligt kan inte jag må bra.