Hon brinner för ryska barnhemsbarns skull
Rysskräcken från barndomen fick ge vika för ett brinnande engagemang. I över 20 år har Annie Persson arbetat för barnhemmen i Kandalaksha, men ser mycket som kan bli bättre.
RYSSKRÄCK. Barndomens rysskräck fick retirera för det stora engagemanget för barnhemmen i Kandalaksha.
Foto: Therese Johansson
kriget, av mörkläggning och rysskräck.- Så fort man såg ett plan var det "spring och göm er, nu kommer ryssen".Falsk bild
Annie Persson har nu varit i Kandalaksha 86 gånger och startat upp föreningen
Kandalakshas vänner. Det var 1986 som allt började. Annie tvingades rycka in för Axel Bogren som då var ordförande i kommunfullmäktige och som hade mycket kontakter med dåvarande Sovjetunionen.- Aldrig, sa jag. Jag vägrade att ens skaka hand med en ryss. Krävde verkligheten
Men det blev en resa ändå, efter övertalning från Anders Sundström, som då var kommunpolitiker. Första intrycket kunde dock ha varit bättre.- Allt var förskräckligt formellt, gubbar på rad som läste innantill ur sina papper, inga kvinnor så långt ögat kunde nå. Och vilken gräddfil vi åkte på. Fick bara se det rika Ryssland och serverades tårtor med smörkräm dagarna i ända. Annie fick nog. Hon ville se det verkliga Ryssland, möta folket. För att fortsätta krävde hon att få jobba för barn och äldre, hennes hjärtefrågor. Det fick hon, och en hård kamp mot byråkrati och korruption startade.- Det gick med en rejäl dos envishet och kunskap. Arbetet tog fart i slutet av 1980-talet, en tid då
Kandalaksha och stora delar av landet befann sig i ekonomisk kris och många levde på gränsen till svält. På barnhemmen var det misär.- Det var kallt, barnen hade i bästa fall tofflor på fötterna. De tittade på en med döda ögon. De minsta hade inte ens blöjor, så det luktade
pyton. Det var ingenting
annat än förvaring. Dessa barn var lägst stående i samhället, ingen ville ha dem.Gläds över utvecklingen
Projekt startades där de jobbade i nära samarbete med personal på barnhemmen och ideella föreningar i Kandalaksha.- Tillsammans byggde vi upp ett litet samhälle med
affärer och skolverksamhet runt barnhemmen och lärde barnen att sticka och väva, brodera och snickra för att
visa att de var bra på någonting och att de kunde tjäna pengar på det.Mycket kvar att göra
I över 20 år har Annie engagerat sig i Kandalaksha. Hon är nu 80 år och är mest nöjd med att ha förbättrat
situationen på barnhemmen.- Jag ser att man börjat ta hand om barnen på ett bättre sätt, det glädjer mig mest. Men de har det fortfarande svårt när de lämnar barnhemmen, så det finns oerhört mycket kvar att göra.
Så jobbar vi med nyheter