Den sjätte rättegångsdagen i styckmordsmålet gick liksom den närmast föregående i klar åklagarfavör. Bevisläget mot den tilltalade, som redan från början varit tungt, har enligt min uppfattning stärkts. Förhöret med Vachtareeyas tidigare älskare och tränare klarades av på nästan den utsatta tiden. Planeringen höll även totalt sett denna dag. Vittnesförhöret blev mindre dramatiskt än förhandsspekulationerna gett anledning tro. 50-åringen kom in i rättssalen, avlade vittneseden och underrättades vederbörligen om att han inte var skyldig att svara på frågor som skulle avslöja att han själv gjort sig skyldig till brott. Alla i rättssalen upplystes också om att han aldrig delgetts skälig misstanke om mord på Vachtareeya.
50-åringen berättade om otrohetsaffären med Vatchareeya och om ett stort antal sms-kontakter med henne ända fram till och med dagen för hennes försvinnande. Han hade också sökt nå henne via sms därefter.
Visst har 50-åringen, som fått dåligt samvete i förhållande till hustrun och som därför sökt i en ”process” få affären att upphöra, haft det svettigt i kontakten med Vatchareeya, som uppenbarligen låg på för att hålla kontakten vid liv bland annat genom att ständigt skicka sms. Fanns också Facebookinlägg från Vatchareeya med besvärande innehåll.
Under förhandlingsdagen framkom också att det i den tilltalades bostad funnits ett för målet högst intressant skålformat stämjärnsliknande verktyg.
Inför pläderingarna på fredag kommer betydelsen av 50-åringens vittnesmål att belysas noga under alla pläderingarna och inte minst av försvararna. För försvaret gäller att framhålla att här kan finnas en klar motivbild för någon annan än den tilltalade att vilja röja Vatchareeya ur vägen. Därför måste – kommer försvararna att hävda – tas med i beaktande att här finns utredning i målet som ger stöd åt att en annan person än den åtalade 22-åringen inte helt kan uteslutas som alternativ gärningsman. Ett sådant påstående är naturligtvis långt ifrån att fastställa någon skuld. Det är bara ägnat att sätta åtalet ifråga på ett för försvaret berättigat sätt.
Jag är emellertid säker på att åklagarna – med gott stöd av målsägandebiträdet – kommer att ha betydligt lättare för att hävda att bevisningen sammantagen är så övertygande mot den tilltalade att rätten bör ha lätt att fastställa skuldfrågan. Den bedömningen gör jag mot bakgrund av blodfyndet och likdoften i den tilltalades bil, fyndet av tejprullen i hans bostad med en minimal blodbesudling från Vachtareeya och raderingen av samtliga sms-kontakter med Vatchareeya i nära anslutning till hennes försvinnande med mera. Jag beaktar också den icke hållbara – och också över tid förändrade - förklaringen från den tilltalade till blodfynden och liklukten i bilen. Vidare är de uteblivna faktiska telefonsamtalen från 22-åringen till Vachtareeya i tiden efter försvinnandet omöjliga att förstå. Särskilt som det framkommit att han ringt ”låtsassamtal” till hennes mobil.
Det är emellertid inte enkelt för åklagarna att redovisa ett sannolikt händelseförlopp. Var har mordet och styckningen ägt rum?
På fredag får vi veta hur parterna själva ser på bevisläget. Kanske också tingsrätten.