Tredje förhandlingsdagen i styckmordsmålet blev händelserik. Kanske skulle den mindre luttrade hellre säga att den blev dramatisk. Förhandlingen började med att rättens ordförande lugnt kungjorde att – som vi själva kunde se – tingsrättens sammansättning hade reducerats. Grunden var att en av nämndemännen efter att oförsiktigt ha uttalat sig om målet till en journalist funnit skäl avträda. Sedan parterna förklarat sig inte ha någon erinran däremot kunde huvudförhandlingen fortsätta som planerat.
Tillåter mig reflektionen: ska det vara så svårt att hålla tand för tunga under pågående förhandling? Om man nu är domare i ett stort och uppmärksammat mål med enorm mediebevakning.
Under förmiddagen hördes hundföraren Ulf Lundström vid polisen i Västra Götaland efter att en videoupptagning av hur hans arbetsvilliga och skickliga kriminalsökhund sökt av tre fordon varav ett var den tilltalades i jakten på liklukt. Det blev tydligt napp i bagageutrummet i just den bilen.
Känsligaste förhören blev under dagen målsägandeförhören med Vachtareeyas moder och styvfar. Under första delen av förhöret med modern var hon förvånansvärt lugn och samlad trots den påfrestande situationen. Senare under utfrågningen brast det för henne och hon skrek ut i affekt att hon var hundraprocentigt säker på att det var den tilltalade som dödat hennes barn. Samtidigt reste hon sig upp och pekade på honom. Det blev naturligen en laddad stämning i sessionssalen. Närmast som om vi för stunden befann oss mitt i en amerikansk TV-rättegång.
Modern hade två frågor hon ville ställa till den tilltalade: ”Kommer du ihåg mig och varför dödade du mitt barn?” Målsägandebiträdet Elisabeth Masi Fritz lovade henne att ställa dem under förhöret med den tilltalade.
Genom förhören – där inte minst målsägandebiträdet får högsta betyg för hennes sätt att ställa frågor till målsägandena – klargjordes vilken fruktansvärd förändring av föräldrarnas hela livssituation mordet på dottern inneburit. I flera olika hänseenden. Mamman hade haft tankar om att själv vilja avsluta sitt liv. Hon kände att hon i vart fall inte längre kunde leva kvar i Sverige utan avsåg att flytta åter till Thailand medan mannen som hade sin utkomst här skulle stanna i Sverige fram till pensioneringen. Då avsåg han att återförenas med hustrun i Thailand. Alla i rättssalen berördes när styvfadern i rätten förklarade att så länge Vachtareeyas händer ej återfunnits skulle han inte få någon ro.
Sist under den långa förhandlingsdagen var det så – äntligen – dags att påbörja förhöret med den tilltalade. Han svarade tystlåtet och inte särskilt flytande på åklagarens frågor. Svaren vara mestadels svävande. Men det blev bara en inledning av förhöret. När förhöret avbröts för att återupptas i Luleå tingsrätt under fredagen återstår en mycket stor del av förhöret. Rätten har förstått att huvudförhandlingen inte kommer att kunna avslutas med pläderingar redan på tisdag.
Under fredagen väntar mer dramatik. Då ska förhoppningsvis hinnas med ett synnerligen laddat förhör med en 50-årig man som haft en relation och intensiv smskontakt med Vachtareeya.
Det lär bli utsålt på åhörarplats i rättssalen i Luleå precis som i Piteå.