Hennes senaste film Underdogs har skakat om Hockesverige.
När filmen hade premiär för drygt två veckor sedan var det främst två saker som var viktiga för Ingela Lekfalk. Det ena var att den numera så omskrivna tavlan på hockeybacken Emma Eliasson skulle spikas upp igen. Det är gjort.
Det andra var att Damkronornas dagliga ersättning på 200 kronor skulle återinföras. Det har inte hänt – ännu.
– Damkronorna som åkte iväg nu är det lägst betalda laget vi har i hela OS. Jag kände till att de har mindre ekonomisk kompensation men jag visste inte att det var så dåligt, säger Ingela Lekfalk.
LÄS MER: EXTRA: Bråk om upphittad tavla på Eliasson
Underdogs har fått saker att hända. Galären klev in som ny huvudsponsor i Luleå hockey/MSSK. Älvsbyhus valde att sponsra damlaget lika mycket som herrlaget och skickade det vidare som en utmaning till andra sponsorer att göra likadant.
Plötsligt var damhockey på "allas" läppar.
– Att vara dokumentärfilmare är att leda ett förändringsarbete. Att hitta något i samhället som skaver och sedan lyfta det till ytan.
LÄS MER: Danielsson: Ni skämmer ut er, Kiruna IF och Kiruna AIF
Ingela Lekfalk är inte förvånad över genomslaget. Det har gått enligt planen. Hon har jobbat efter principen att fler än hon, såsom organisationer, media och spelarna själva, måste äga frågan.
Tricket är att få andra att vilja förändra.
– Nyckeln till det är att samarbeta, inte tro att man kan göra allting själv. Det är väldigt sällsynt att jag gör som jag gör nu, sitter i en intervju med er. Jag vill att det ska vara Emma (Eliasson, reds.anm) och Johanna (Fällman, reds.anm) som pratar i media. Det är de som är huvudpersoner i det här, säger Ingela Lekfalk.
Är det här den största filmen du gjort hittills?– Engagemangs-mässigt, bredden av olika människor, är den här filmen den absolut största. De andra filmerna har varit ganska smala, nischade.
– Kraften i idrottsrörelsen kan få det att hisna i bröstet på mig. Oj, oj, oj vilken kraft det är. Alla är engagerade. Det är en häftig känsla! Människors engagemang är det finaste vi kan ha. Det är det som gör att man kan få förändring.
LÄS MER: Nu talar Eliasson ut om konflikten
Ingela Lekfalk har en lång karriär på Sveriges radio bakom sig. Hon har varit politiskt aktiv och var en av kandidaterna till posten som landstingsråd efter Britt Westerlund. Hon har även varit regionchef på Företagarna i Norrbotten.
Var upplever du att du haft mest makt?– Definitivt i dokumentärfilmen. Som fri opinionsbildare har jag störst möjlighet att påverka.
Är det din drivkraft, viljan att förändra?– Absolut.
Vad händer nu, efter Underdogs?– Det får vi se. Jag föreläser en till två gånger i veckan och har några större uppdrag till organisationer, bland annat som spökskrivare. Och jag ska anordna en digital konferens åt Almi.
Kommer det fler dokumentärfilmer från dig?– Jag vet inte. Har inte funnit något som griper tag i mig med nog kraft för att göra en ny dokumentärfilm. Med allt vad det innebär.
De elitidrottande hockeyspelarnas sätt att tackla motgångar, att spotta i näven och komma igen nästa dag, är något utöver det vanliga, menar Lekfalk.
– Det är något med när Johanna Fällman säger att om vi inte gillar förutsättningarna är det bara att lägga av. Det finns något itutat i att man inte ska ”gnälla” och att de ska vara där för att de vill. Ska det bli en förändring är det vi andra som ska uppmärksamma det för de har varken tiden eller orken. De är inte fostrade i att säga ifrån. De är fostrade i att utöva sin idrott. Det tar all deras tid.
Jessica Rosengren