PiteĂ„bon Victoria Bergmark Ă€r nu en av de knappt 200 personer som klarat av utmaningen för att erhĂ„lla Havspaddlarnas blĂ„ band. Hon har med andra ord av egen kraft och utan hjĂ€lp utifrĂ„n paddlat mellan Svinesund och Haparanda â drygt 230 mil.
I mÄndags klockan 10.13 la hon sin hand pÄ Riksröse 59 i Haparanda, vilket Àr den officiella mÄlgÄngen för Havspaddlarnas blÄ band.
â Det kĂ€nns overkligt och nĂ€stan lite absurt att tĂ€nka pĂ„ att det andra livet pĂ„gĂ„tt parallellt med det vi har gjort. Det Ă€r mycket att smĂ€lta. Sveriges natur Ă€r fantastisk, otroligt skiftande och varierande, men mest berikande har varit alla möten med mĂ€nniskor, bĂ„de pĂ„ sociala medier och "irl". Det Ă€r sĂ„ fantastiskt med all generositet och öppenhet, glĂ€dje och nyfikenhet.
NÀr Victoria passerade PiteÄ förra torsdagen pÄ sin vÀg till Haparanda fick PT en lÀngre pratsund med henne vid Bondökanalen. Hon berÀttade att paddlingen gÄtt bra. Det största hindret var en inflammation i handleden som gjorde att hon var tvungen att vila i nio dagar. I samband med pausen fick hon sÀllskap av ytterligare en paddlare.
â Jag hade tĂ€nkt göra resan sjĂ€lv. Jag tĂ€nkte att nĂ„gon kanske skulle följa med och paddla vissa strĂ€ckor, men nu blev det en annan resa, sĂ€ger Bergmark och fortsĂ€tter:
â Det Ă€r omöjligt att sĂ€ga om det blev bĂ€ttre eller sĂ€mre, det blev bara en annan resa Ă€n vad jag hade tĂ€nkt och jag Ă„ngrar inte att vi slagit ihop.
Ănda sedan hon var i Lysekil har paddlaren Jonna Ingvaldsson hĂ€ngt med och ytterligare en paddlare, JanOlof Johansson, kom ikapp strax efter Falkenberg.
GÀnget har paddlat varje dag sedan de var i KÄseberga, SkÄne.
â Vissa dagar har det bara blivit nĂ„gra kilometer eller en mil, men Ă€ndĂ„. Det Ă€r helt otroligt egentligen, sĂ€ger Bergmark.
De tre har pÄ olika sÀtt dokumenterat resan.
â Vi skrev varje dag. VĂ€ntar man en dag för lĂ€nge sĂ„ blandar man ihop allt, sĂ€ger JanOlof Johansson.
Bergmark hÄller med:
â Varje dag har varit konstant nya saker, nya platser, nya intryck. Det var nytt, nytt, nytt hela tiden. Det enda lugna och "trygga" blev tĂ€ltet, min "borg" ... och kajaken dĂ„, sĂ€ger hon.
Till och med nÀr hon passerade hemorten PiteÄ valde hon tÀltet framför att sova hemma.
â Vi fĂ„r se hur det kĂ€nns att komma hem och sova i min egen sĂ€ng, eller i en vanlig sĂ€ng rĂ€ttare sagt, sĂ€ger hon.