Åter på plats i Piteå tingshus i styckmordsrättegången för femte rättegångsdagen fick vi en ny förhandlingsplan som faktiskt visade sig hålla. Åtminstone för dagen. Alla tänkta förhör hanns nämligen med. Det var en dag som gick i åklagarens favör bevismässigt tycker jag. Kanske inte så konstigt när åklagarsidan de facto består av hela tre åklagare. Jag räknar nämligen med målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz som ju på målsägandenas vägnar biträder åtalet. Elisabeth Massi Fritz bidrog i slutskedet av förhöret med den tilltalade 22-åringen på ett mycket förtjänstfullt sätt genom att ställa vissa tuffa och besvärliga frågor rörande centrala frågeställningar i målet. Ihärdigt och berättigat låg hon på. Även de ”riktiga” åklagarna hade dessförinnan skött sin del av det kompletterande förhöret under dagen bra. Det blev alltså en alltigenom påfrestande dag för 22-åringen.
Fullt förståeligt alltså att den tilltalade behöver två försvarare-
När därtill flera grannar till den tilltalade i sina vittnesmål kom med för åtalet viktiga uppgifter får man nog säga att dagen i stort blev framgångsrik för åklagarna sett från bevissynpunkt.
Ett vittne som på åklagarnas begäran uttalade sig om att han under några sekunder tittat in i en byggnad (Gula huset) för att se om en speciell armatur i taket fanns kvar gav däremot enligt min mening inget alls av värde för målet.
Riktigt illa var det när det under ett extrainsatt vittnesförhör med en gruppchefsansvarig inom polisen stod klart att viktiga uppgifter i en spaningspromemoria i förundersökningen var anmärkningsvärt felaktiga. Bristande noggrannhet i en mordutredning alltså.
Jag tycker att planeringen av huvudförhandlingen i målet varit mindre lyckosam. Ett synnerligen viktigt vittne, en 50-åring som utpekats som alternativt möjlig gärningsman, kommer t ex att höras först under tisdagen, fastän han ursprungligen kallats att höras redan under fredagen i förra veckan. Det är lätt att föreställa sig under vilken anspänning detta vittne fått vänta på att få lämna sin berättelse och svara på ett flertal sannolikt tuffa frågor från försvararna.
Samtidigt vill jag åter understryka att processharmonin är suveränt god i detta besvärliga mål med djupt tragiska följdverkningar för ett stort antal människor. Tack vare den perfekta ordföranden i målet rådmannen Katarina Lindgren. Hennes lugn och goda processledning har verkligen bidragit till detta för målets handläggning så viktiga förhållande. Betydelsen av att i stora och besvärliga mål ha en ordförande som står pall i alla situationer och samtidigt är lugn, klar och lågmäld kan inte nog betonas.
När Katarina Lindgren den sjätte förhandlingsdagen kl 09 kommer att påropa målet för fortsatt huvudförhandling, tror jag att intresset kommer att nå sitt maximum hos de många åhörarna i tingssalen i Piteå. För då äntligen kommer stunden då det känsliga förhöret med den 50-årige älskaren till Vachtereeya ska äga rum. Hur hårt kommer försvaret gå fram? Och finns det ett överraskande ess att dra fram ur någon rockärm?
Slutligen frågar jag mig om detta förhör verkligen kommer att klaras av på den avsatta tiden på 1,5 timme?
Allt detta får vi veta i morgon (läs i dag) i Piteå tingshus.