Samlingen är en poetisk dagbok, en lågmäld och trevande sorgesång, som handlar om en far som är döende i cancer. Dagboken sträcker sig från april med plågsamt vårljus till höstens mörka natt.

De korta impressionistiska dikterna beskriver varligt men utan sentimentalitet sjukdomens förstörelse av en människa och den känsla av vanmakt som drabbar de anhöriga. Den förestående döden är svår att tala om både för fadern och för hans närstående, ja för oss alla. Livet utanför sjukhuset tar ingen hänsyn till det oerhörda som ska ske utan allt fortsätter som vanligt.

jag säger något om våren och blommorna

om kronblad som påminner om andra saker

en far svarar inte

han är tung och gul alldeles sjuk

jag tittar ut genom fönstret

jag ser att fåglarna

dom fortsätter med sina saker

Naturen gör sig ständigt påmind, i den sjukes minne och i diktjagets medvetande. Träd, blommor, fåglar, stora vatten, dofter skickar signaler både till den som snart är död och till den som kommer att leva vidare. Språket är enkelt och musikaliskt med mycken undertext, som ger stort utrymme för läsarens egna tankar.

ensamt träd står

och blommar stilla men försvinner

ensamma glömska

bakom annat, grenar

skugga, fåglarna

vi är kvar fortsätter

David Zimmerman har skrivit en originell och innehållsrik bok om sorg och existentiell oro. Han är troligen bara i början av ett rikt och intresseväckande författarskap.