Under två veckor sittstrejkade tiotusentals sympatisörer till Jamiat Ulema-e Islam (F), JUI-F, i Pakistans huvudstad med krav på premiärminister Imran Khans avgång.

Det är inte den värsta sortens ultrakonservativa, de ställer i någon mån upp på parlamentarismen. Men det är fortfarande en konservativ organisation och exempelvis har kvinnliga journalister hindrats från att komma in på strejkområdet, säger Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, som befann sig i Islamabad under protesterna.

Widmalm beskriver hur myndigheterna ringade in området där sittstrejken ägde rum.

Artikelbild

| Anhängare till islamistpartiet JUI-F i en regeringskritisk manifestation förra veckan.

Säkerhetsstyrkorna hade ställt ut hundratals transportcontainrar. Vart man än gick i Islamabad var det avspärrat, men allt gick lugnt till.

Ansträngd ekonomi

JUI-F anklagar premiärminister Imran Khan för att ha kommit till makten via valfusk. Dessutom beskylls Khanregeringen för finansiell vanskötsel – priserna har ökat samtidigt som Internationella valutafonden enligt nyhetsbyrån Reuters ställt krav på ökade skatteintäkter för att bevilja nödlån.

Den ekonomiska situationen har pekats ut som en faktor som spätt på protesterna. Men Sten Widmalm tror att JUI-F, som har sina rötter i fundamentalistiska islamtolkningar, i huvudsak drivs av andra motiv.

Artikelbild

| Sittstrejken i Pakistans huvudstad Islamabad pågick de första två veckorna i november. Arkivbild.

Det är vad folk säger, att det är en missnöjesyttring, men ekonomin har haft ordentliga svängningar tidigare och min teori är att de här grupperna känner sig svikna av Imran Khan. Det är grupper som värderar symbolfrågor om religion och etnicitet och anser att Khan borde göra mer, säger han.

Widmalm lägger till att Khan och militären kommer bra överens just nu, vilket kan göra att konservativa grupper känner sig hotade. Men frågan är komplex, militären är splittrad i frågan om vilken roll religionen ska spela i politiken.

Upptrappad konflikt?

Sittstrejker är ett återkommande fenomen i pakistansk politik. Khan ledde själv en utdragen sittstrejk 2014, då han anklagade sin företrädare Nawaz Sharif för just valfusk.

På ett sätt är det positivt, det visar att det finns ett civilsamhälle. Samtidigt går det nedåt för press- och organisationsfriheten i Pakistan just nu och det är inte så att någon går ut och demonstrerar för sekularism, säger Sten Widmalm.

Khan har enligt nyhetsbyrån Reuters pekat ut protesterna som ett hot mot Pakistans demokrati. Samtidigt valde myndigheterna att inte upplösa sittstrejken. När JUI-F nu självmant avvecklar den till förmån för vad partiet kallar "plan B" spekuleras det i att ledningen vill tvinga fram en upptrappad konfliktnivå.

Kan väsnas

Än så länge leder regeringen på sin hantering av protesterna, man har vunnit på att man upprätthöll mötesfriheten och inte gick ut så hårt. Men om JUI-F blockerar vägar och stoppar trafik kan det bli mer dramatiskt, säger Sten Widmalm.

Han tror dock inte att de nuvarande missnöjesyttringarna kommer att få några samhällsomstörtande konsekvenser.

Sittstrejken samlade kanske 20 000 människor men det är totalt sett ett litet parti, även om det är duktigt på att väsnas mycket.