Efter en lång kamp mot älvens utbyggnad var det till sist 22 röster som avgjorde älvens framtid i riksdagen 1986.
– I tio års tid hade vi kämpat och vi vann med den lilla marginalen i och med att moderaterna ändrade åsikt tre veckor innan omröstning.
Jag möter Gunnar Westrin vid en av de två tarmar som slutligen släpper loss älven till havet. Torra, varma veckor har sugit musten ur en stor del av älven, som nu blottar många av sina bottenstenar. Gunnar Westrin hoppar ut och sätter sig på en sten, i den älv vars frihet han ägnat mycket tid av sitt liv åt att försvara.
– Jag är så lycklig att jag fick vara med i kampen och gå till botten med en åsikt på det sättet, säger han med passion.
Tillsammans bildade fem aktivister gruppen AMORE (Aktionsgrupp Mot Råne Älvdals Exploatering), som kom att offra mycket tid, och även en del vänskaper, i sin kamp.
– Hela byar delades upp i för och emot. Det som har varit jobbigast i mitt hjärta, var att få ovänner för att man går ut med en åsikt.
För att förstå Gunnar Westrins engagemang leds vi tillbaka till hans morfar, som var fjällbonde och botaniker i Jämtland. Han puffade pipa och laddade sitt barnbarn med citat som "det ska inte synas att ni varit ute i skogen, lämna inget skräp", "fånga inte fler öringar än vad som rymms i pannan" och "man ska alltid känna sig hemma i skogen, men samtidigt vara gäst". När så den Ekströmska utredningen påbjöd att Sveriges vattenkraft skulle ökas från 62 och en halv till 65 terrawatttimmar, och Råneälven utsågs som lämplig att bygga ut med kraftverk och kraftdamm, dök morfars ord upp i Gunnar Westrins tanke, och han tog strid.
– Det hade förstört ett område på 25 kvadratkilometer norr om Mårdsel, skogssamernas bäst renlavsområde bland annat. Vattnet hade blivit stillastående, med algblomning och fiskdöd som följd och vi hade aldrig upplevt det enorma rekord av laxuppgång som vi har i år. Många fina turistföretag runt älven hade inte kunnat verka.
– Jag har väl sett alla älvdalar i Sverige och detta är den vackraste. Från stilla fjällå, via den vilda skogsälven fram till Korpforsen och senare den stilla jordbrukskaraktären. Och man kan fortfarande flugfiska mitt i byn.
Men det finns fortfarande de som tycker att älven bör byggas ut, menar Gunnar Westrin.
– "Här rinner älven helt oanvänd" brukar en vän till mig säga när vi ser över älven. Och man kan vara vän och antagonist, poängterar han med ett leende.
För den som inte vill plaska i älven står portarna öppna till Rånepoolen, ett gratis bad med 25 meters bassäng, kiosk och intilliggande tennisbana och konstgräsplan. Ett "solbad" i den bemärkelsen att strömförsörjningen kommer från en lång rad solceller på byggnadens tak.
Antonia Engstedt spanar lugnt över den somrigt skrikiga barnaskaran som trängs i värmen.
– Jag upplever att föräldrarna har mer koll på sina barn den här sommaren, varför vet jag inte.
Hon har jobbat här sedan start och säger att det mest är besökare från Luleå, Boden och Kalix här. Hanna Sturk, som just kastar sig ut för den illrosa rutchkanan, kommer från Rutvik, och hon ger badet toppbetyg. Här samlas många av hennes grannar.
Om du plötsligt skulle undra över något i Råneå, kan du kontakta Medborgarkontoret. De beskriver sig nämligen som "Råneås nav" med många ekrar ut i samhället. Här jobbar bland annat Birgitta Johansson Norberg, nominerad till Årets Lulebo 2014 för sin medmänsklighet och sitt engagemang för flyktingar.
– Vi är väl nästan som en diversehandel, vi erbjuder det mesta i serviceväg, konstaterar hon.
Medborgarkontoret jobbar i nära samarbete med biblioteket, vilket de menar vara sin styrka.
– Råneå är ett fantastiskt med sina två älvfåror genom byn. Här har man livskvalitet, betygsätter Birgitta Johansson Norberg stolt.
Anna Lidé