StÀngt pÄ grund av rÄn

StĂ€ngt pĂ„ grund av gĂ„rdagens rĂ„n, stĂ„r det att lĂ€sa pĂ„ Handelsbankens dörr. PĂ„ Swedbank ryser personalen. - Kusligt, sĂ€ger Yvonne Johansson.

PÅ SIN VAKT. "Man Ă€r mer pĂ„ sin vakt nu liksom vi var nĂ€r en som skulle bli frislĂ€ppt frĂ„n fĂ€ngelset i Finland skröt om vad han skulle göra nĂ€r han kom till Sverige," berĂ€ttar Yvonne Johansson.

PÅ SIN VAKT. "Man Ă€r mer pĂ„ sin vakt nu liksom vi var nĂ€r en som skulle bli frislĂ€ppt frĂ„n fĂ€ngelset i Finland skröt om vad han skulle göra nĂ€r han kom till Sverige," berĂ€ttar Yvonne Johansson.

Foto: Petra Isaksson

RÄneÄ2009-12-11 06:00
Livet gĂ„r vidare i lilla RĂ„neĂ„, men alla pratar om det, bankrĂ„net sent pĂ„ onsdagseftermiddagen. Tre pensionĂ€rer konstaterar torrt att de inte Ă€r förvĂ„nade.- För nĂ„gon vecka sedan bröt de sig in i kiosken och för tre veckor sedan var det villainbrott dĂ€r borta, sĂ€ger en av dem och pekar bortĂ„t i grĂ„diset som rĂ„der.Damen i sĂ€llskapet nickar och sĂ€ger upprepade gĂ„nger att det inte alls Ă€r konstigt dĂ„ det aldrig finns nĂ„gra poliser i byn.- Det Ă€r mycket djĂ€vulskap, sĂ€ger den tredje som liksom de övriga i sĂ€llskapet vill vara anonym.Polisen kom inte
Ägarna till Torggrillen, Kerstin Åström och Carina Larsson stĂ„r ute och huttrar med kaffekopp och cigarett. Även deras grill har blivit utsatt, upprört berĂ€ttar de om inbrottet, om hur gĂ€rningsmannen sparkade in dörren och all mat stals.- Polisen kom inte ens hit, Ă€ven fast vi hade fĂ€rska fotspĂ„r. Det Ă€r dĂ„lig stil att inte ens komma, sĂ€ger Kerstin Åström och tillĂ€gger att den som gjorde inbrottet hade jĂ€ttestora fötter.Utanför kiosken bredvid lovar en Ă€ldre man som har svĂ„rt att gĂ„ att ta nackgrepp pĂ„ nĂ„gra skolungdomar som just kastat en snöboll pĂ„ hans arm, en annan man som just köpt en limpa cigaretter öppnar en ask och bjuder nĂ„gra tonĂ„ringar.Tredje gĂ„ngen gillt
Inne pĂ„ Swedbank, endast nĂ„gra huskroppar bort frĂ„n Handelsbanken, jobbar Yvonne Johansson och Kerstin Bergman.- Det kom som en överraskning. Vi fick veta det av huvudkontoret i LuleĂ„ efter klockan fyra, berĂ€ttar Yvonne Johansson som just dĂ„ rĂ„net pĂ„ Handelsbanken intrĂ€ffade slĂ€ppte in en kund pĂ„ Swedbank.- Det var kusligare den hĂ€r gĂ„ngen, kanske för att det var andra gĂ„ngen det hĂ€nde. RĂ„narna var ju bevĂ€pnade och maskerade, ute var det mörkt och dimmigt, fortsĂ€tter hon.NĂ€r de fĂ„tt kĂ€nnedom om rĂ„net avbokade Yvonne Johansson nĂ€sta kund, hon kĂ€nde sjĂ€lv att det var dags att gĂ„, hon fick medhĂ„ll frĂ„n Swedbank i LuleĂ„. - Det var andra gĂ„ngen Handelsbanken hĂ€r rĂ„nades. Tredje gĂ„ngen gillt heter det, Ă€r det vi dĂ„? funderar hon.FrĂ€mmande personer
Yvonne Johansson har jobbat inom Sparbanken i 43 Ă„r, de senaste 34 Ă„ren som banktjĂ€nsteman pĂ„ lokalkontoret i RĂ„neĂ„, kollegan Kerstin Bergman har jobbat ett Ă„r lĂ€ngre. Ingen av dem har varit utsatt för rĂ„n.- Men nu Ă€r man mer pĂ„ sin vakt, man kollar extra pĂ„ frĂ€mmande personer som kommer in, sĂ€ger Kerstin Bergman.För det behöver inte vara som folk tror, att den som rekognoserar ser misstĂ€nkt ut, utan det kan lika gĂ€rna vara frĂ„gan om en vĂ€lklĂ€dd person med portfölj under armen.- Jag skulle nog bli arg, fast vi fĂ„r ingenting göra. I dag har ju allt tidlĂ„s, tĂ€nkt att stĂ„ dĂ€r och vĂ€nta med ett vapen riktat mot sig, sĂ€ger Yvonne
Johansson och pekar mot huvudet.-  Undrar vad man skulle
göra dÄ?
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om