Efterlängtad fiskepremiär

– Jag har sagt åt frugan att jag ska kolla om färdtjänsten hjälper mig när jag inte kan ta mig hit själv, säger arkbyggare Emanuelsson.
Det är antagligen inte många Kirunabor som aldrig åkt upp på Rautaspremiären. För dagarna innan fjällsjön öppnas för fiske så ringlar karavanerna av skotrar med arkar längs Rautasälvens stränder. Långt innan du nått fram till sjön så kan du se de brant stupande fjällsluttningarna som utgör stränderna längs sjöns södra strand. Direkt när du kommer in på sjön så finns Pitviken på vänster hand och det var där som vi träffade bröderna Emanuelsson.
Hittade stället
– Förra året hade vi en brilliant idé. Vi skulle byta ställe och då fick vi 14 rödingar. Behöver jag säga varför vi kom tillbaka hit i år? Vi har tagit igen förra årets missräkning och nu har vi fått ett par hundra sedan fem i morse, säger Ove Emanuelsson från Jouksengi.
Ove var inte så lite stolt när han pekade på den imponerande högen av rödingar i varierande storlek, men han säger att fisket inte är allt.
– Visst är det kul att få fisk men det handlar dock minst lika mycket om gemenskapen och att bo i ark. Det är väldigt skönt att komma hit, slå upp arken och bara sitta och umgås.
Vädret under årets premiär bjöd på ett strålande solsken om än en aning kallt. När vi kom till parkeringen i Rensjön visade termometern 19,5 grader och tidigare på morgonen rapporterade en annan resenär att det varit 28 grader kallt. Dagarna före premiären så hade också området en hård vind vilket gjorde att Vinterstadens skoter- och fritidsförening flyttat ner sitt försäljningstält till ett skyddat området efter älven.
Alla har drömställe
– Vi har oftast varit på ”Tuollagrynnan” tre kilometer in på sjön, men nu valde vi att lägga oss här vid det övre vindskyddet. När det gäller var fisket är som bäst så får du nog lika många olika svar som antalet fiskare du frågar. Alla som åker hit har sitt eget drömställe som de höjer till skyarna, skrattar Niklas Videll, ordförande i VSFF.
Att bröderna Emanuelsson har ”Pitviken” som sitt drömställe råder inget tvivel om. Även om fiskhögen kanske inte växte i samma takt som under de tidiga morgontimmarna så var bröderna nöjda.
–  Det är inget snack, det är här vi får fisk så givetvis är det vårt drömställe, men skriv inte det så att andra får reda på det, skämtar Ove.
Under tiden Kuriren pratade med lillebror Ove så flyttade Tore sin ark en bit bort från kompissamlingen. På frågan om vad som skulle kunna få honom att missa en premiär så var svaret koncist.
–  Det här är en helg som du bara inte blir sjuk inför så jag vet inte något annat som skulle kunna hindra mig.
Om frun i huset bjuder dig på en utlandsresa just denna helg?
–  Näää sådana resor går att boka om, men det gör inte Rautaspremiären, säger Tore Emanuelsson.  
Sakta började vi vända tillbaka mot Norgevägen och när synen av Rautasjaure och de ivrigt borrande pimpelfiskarna försvinner i fjärran så dyker en tanke upp;
Kanske är det dags för mig att återuppta premiärresorna till sjön och mitt drömställe ”Spännet”?