Luften är klar och frisk denna januaridag och den smala, slingriga vägen kantas av höga plogkarmar. Den senaste tiden har snön fallit i stora mängder och bäddat in landskapet i en mjuk, ljuddämpande slöja.

Anna Kuhmunen bär ner fikakorgen till kåtan där hon gör upp en eld och lägger in renskinn att sitta på, innan hon hämtar påsen med renlav och lite pellets. Det är dags att mata renarna.

– Några av dem sådana som har varit här hemma tidigare år, som vi har en relation till.

Artikelbild

| Favoritföda. "Renlav är som godis för renarna.", berättar Anna Kuhmunen.

I sluttningen nedanför kikar de nyfiket på oss, men med viss skepsis. Där går den vackra, vita vajan Soaivvanoaivi, vars namn betyder ”skugga i ansiktet”. Där skuttar den flerfärgade härken Smaskis, som skulle tämjas för några år sedan, men nu är det för sent och han har blivit alldeles för stor. Han busar runt med en av kalvarna som är ny i hjorden och försöker sätta den på plats.

Så här ser vardagslivet ut för Anna Kuhmunen och hennes man Erik Harnesk, och den känslan vill de förmedla till sina gäster i sitt nystartade företag Silba Siida.

Anna har varit hemma med barnen i fyra år och blev sugen på att komma ut i arbetslivet igen. Från vänner i turistbranschen hörde hon att det efterfrågades samiska aktiviteter. I december drog hon igång verksamheten.

– För mig är det jätteviktigt att visa hur vi lever, och berätta lite om vår vardag. Och det är jättekul att få träffa människor från hela världen. Även om vi bor i lilla Jokkmokk så kommer världen till oss.

Artikelbild

| Värmestuga. Ute är det minusgrader, men inne i kåtan värmer elden.

På annandag jul hade hon sina första gäster, ett holländskt par. Sedan dess har det rullat på.

– Jag trodde att jag skulle ha mest internationella gäster, men hittills har ungefär hälften varit svenskar. Det är även mycket tyskar, några holländare och en del italienare.

Artikelbild

| Samlingsplats. Runt elden ligger mjuka renskinn att sitta på.

Till största delen är det Anna som sköter företaget, men under marknaden jobbar de tillsammans.

– Vi kör två dagsturer per dag med max 8 personer. Då hämtar vi utanför Ajtte och kör dem hit, de får titta på renarna och mata dem, och sedan gör vi lite mat tillsammans. Torsdag till lördag har vi även middagsevent.

Artikelbild

| Ljus. Genom rökhålet i taket lyser det svaga januariljuset in.

– Det viktiga är att det känns genuint, det är a och o. Att folk känner att det är på riktigt.

Anna Kuhmunen är uppvuxen i Gällivare, men flyttade till Jokkmokk 2009.

Artikelbild

| Mat. Anna Kuhmunen bjuder sina gäster på kaffe och renköttsoppa.

– Jag är så glad över det. Jag älskar Jokkmokk, alltså verkligen. Här vill jag stanna.

Den som tycker sig känna igen Anna från tv har alldeles rätt, hon har i många år varit programledare för det samiska barnprogrammet ”Hejolojla” i SVT.

Artikelbild

| Genuint. Besökarna får en inblick i samiskt vardagsliv.

– 94 program blev det, men nu satsar jag på det här, säger hon och skrattar.

En viktig del för henne är att låta naturen ha sin gång. Därför har de bara öppet under vintersäsongen.

Artikelbild

| Bråttom. Härken Smaskis sätter fart, full av ny energi efter matpausen.

– Det här är faktiskt vilda djur, de tillhör naturen. Det är ingen djurpark. I april ska de här vajorna upp till fjällen igen för att föda sina kalvar. Grabbligan stannar till i juni. Sen åker vi själva upp och är på kalvmärkningarna hela sommaren. Det tycker jag är jätteviktigt att förmedla. Och gästerna förstår och uppskattar det. Folk reser på ett annat sätt i dag, vill ta del av andra kulturer och uppleva det verkliga livet.

Hon hyllar sin nya hemort och vill att hennes gäster ska åka hem med en känsla av att ha varit med om något unikt:

Artikelbild

| Kaffepaus. Kokkaffe vid elden sitter bra efter en vandring ute i snön.

– Det finns få platser i världen som Jokkmokk. Många återvänder, år efter år. Jag tror det är gemenskapen som lockar, människorna här är fantastiskt varma och givmilda. Det är exotiskt – och äkta.