Där i tyngdlöst tillstånd stiger nämligen vattnet i kroppen uppåt istället för som på jorden sjunka neråt. Det fyller ut kinder och panna.
– Det var därför jag inte hade den minsta lilla rynka i ansiktet när jag kom hem från min första rymdflygning.
Han som flög i rymden är Sveriges förste och hittills ende rymdfarare Christer Fuglesang. Under måndagseftermiddagen berättade han om sina rymdfärder och svarade på frågor i Lärkans aula för elever på högstadiet på Residensskolan.
Christer Fuglesang är på resa i Norrbotten, en resa som inleddes med strul med flygförbindelserna mellan Stockholm och Luleå. Rymdfararen som rest massor med varv runt jorden blev 40 minuter försenad till Luleå airport. Han hann inte ens med att äta innan det var dags att möta högstadieeleverna på Residensskolan. Under turen ska han också besöka Boden och Kalix.
Det här med mat i rymden är för övrigt ett kapitel för sig och ämne för flera frågor under frågestunden efter Fuglesangs föredrag.
– Vi åt mat som vi äter här hemma, berättade Christer Fuglesang.
Men det handlade då inte om mat som lagades på någon spis i rymdstationen, utan om påsmat, möjligen med vatten tillsatt.
Sina behov gör rymdfarare i vad som bäst kan betecknas som en dammsugare, fast det är då inte damm och smulor som sugs upp...
– Det är en extra känsla att se "hemma" från rymden, erkände Christer Fuglesang och visade en bild på Skandinavien där ljusen från hans nuvarande hemstad Stockholm syntes extra klart.
Men på bilden fanns också norrsken över Norrbotten – och massor med stjärnor.
– Det sägs att man ser tre gånger så många stjärnor i rymden som från jorden.