– Vi måste försöka närma oss andra organisationer, säger Ingela Uvborg Nordell som är socialdemokratisk ombudsman i Luleå arbetarekommun.
Hon tar intresseorganisationerna för olika sjukdomar som exempel på samarbetspartners.
Nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen, frikyrkorörelsen, de politiska partierna och idrottsrörelsen.
Alla är inslag i vad som kallas folkrörelserna.
Ingela Uvborg Nordell är anställd i en organisation där antalet medlemmar ändå hållit sig på styvt tusen medlemmar under hela 2000-talet. Medlemskåren åldras efter hand. Hon tycker ändå inte att aktiviteten bland partimedlemmarna har gått ner. Arbetarekommunen i Luleå klarar sina åtaganden.
– Som det ser ut idag har vi inga problem med att fylla platserna. Så länge vi har tusen medlemmar här i Luleå så har vi kandidater så det räcker. Det bildas också nya föreningar inom arbetarekommunen, säger hon och berättar om Progressum, föreningen för icke LO-anslutna, och om HBTQ-sossar.
Under första halvan av december väljer rörelsen delegater till partikongressen i april. Luleå arbetarekommun har fyra platser, Norrbottens län tillsammans 19. Hela evenemanget tar månader att genomföra.
– Det är klart att det är ett dilemma att det inte går fortare. Den demokratiska processen är ganska långsam, säger Ingela Uvborg Nordell.
Sociala medier har förändrat hur vi organiserar oss. De unga är med i föreningar och spelar ishockey och fotboll, men aktiviteten är viktigare än verksamheten i stort.
– Hur får vi inte argumentera för att våra ungdomar ska gå med i facket, till exempel? utbrister Ingela Uvborg Nordell.
Hon konstaterar att åldersgruppen 25 – 45 år är svår att få med i arbetet. Men hon deklarerar också att politiskt arbete idag, med arvet från början av 1900-talet, nästan förutsätter att någon som tar hand om barnen medan den andra parten engagerar sig. En utdragen debatt i en vald församling kan leda till katastrof när det inte går att hämta på förskolan i tid.
– Vi hade en sådan situation i landstingsfullmäktige senast. En bodensare som skulle hämta på dagis och blev tvungen att stanna för att röstsiffrorna var så jämna att det blivit ett annat utfall om han inte varit kvar.
Historiskt sett, påpekar hon, var det kvinnorna som startade allt.
– Kvinnorna såg hur barnen led när männen drack för mycket och de startade nykterhetslogerna. När männen blev nyktra startade de fackföreningarna.
Har folkrörelserna lyckats för bra, har de uppfyllt allt som var viktigt att kämpa för?
– Kanske det. Även om det finns mycket kvar att arbeta med.