Malmberget - ett mönstersamhälle

Ett samhälle i förändring. ”Vi har vetat vad som komma skall”, säger Berne Sehlberg som levt i Malmberget hela sitt liv.

Malmbergsbo. Berne Sehlberg har bott i Malmberget hela sitt liv. "Det var ett mönstersamhälle", säger han.

Malmbergsbo. Berne Sehlberg har bott i Malmberget hela sitt liv. "Det var ett mönstersamhälle", säger han.

Foto: Kenth Bergmark

SAMHÄLLSOMVANDLING2016-10-16 19:00

Han växte upp i Dennewitz som låg mellan Malmberget och Koskullskulle och som levde kvar till slutet av 1960-talet. Som mest bodde omkring 800 personer här. Dennewitz var en gruvförort liksom Tingvallskulle, Robsahm och Vitåfors. Ingen av dessa bostadssamhällen existerar i dag.

– En intressant historia är ju att Hjalmar Lundbohm sa att man inte skulle göra samma sak i Kiruna som man gjort i Malmberget, alltså bygga samhället så nära gruvan. Men vi ser ju hur det gick med det, säger Berne Sehlberg.

Han beskriver Malmberget som ett mönstersamhälle som var municipalt fram till slutet av 1950-talet. Här fanns allt man behövde och lite till.

– Det fanns service och grönområden med många fina ytor. Malmberget var mer dominerande än vad Gällivare var. Det fanns gott om plats för lek både sommar och vinter. Jag minns hur vi som barn brukar bada i en damm nära Kaptensspelet, säger Berne Selberg.

Till en början bröts malmen i dagbrott, men med tiden grävde man djupare och nya metoder att forsla malmen behövdes. Kaptensspelet, i dag en symbol för Malmberget, uppfördes 1913.

Där Focushuset står i dag och som var den gamla centrumkärnan fanns tidigare Handelsbanken som såg precis ut som nuvarande Handelsbanken i Gällivare.

– Det var så vackert i Malmberget, många fina byggnader, säger Berne Sehlberg.

När han var elev på Centralskolan, som sprängdes 1979, brukade han och skolkamraterna fika buttebulla på café Thule som låg i samma huslänga som Lalanders, en klädesbutik med dåtidens så vackra hustorn. Lalanders låg där Konsum ligger i dag.

Berne Sehlberg minns torget som ständigt fyllt av liv, inte som nu – tomt, öde. Det var länge sedan torget sjöd av liv.

– Där fanns de berömda bodarna och Frida Jönsson som sålde karameller. Det är sådana saker som den äldre generationen kommer i håg, säger han.

Han tycker det är sorgligt att se Malmberget och därav en del av varje Malmbergares historia försvinna. Han kan inte längre visa upp de hus han växt upp i eller skolorna han gått i men säger:

– Ja, nog sticker det i hjärtat men det är ett föränderligt samhälle vi lever i och det måste man acceptera. Jag tror det är jobbigare för utflyttade Malmbergsbor som kommer på besök och ser vad som inte längre finns. Det kommer som en chock för dem. Vi andra har successivt varit med om den här processen, vi har sett vårt samhälle försvinna, säger han.

– Man har vetat att Malmberget så småningom skulle påverkas. Det är ett pris man fått betala.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om