Nej, inget är Folkoperan främmande. Varken en "Glada änkan" som kryddats med nyskriven techno och moonwalk eller valet av en regissör som granskar handlingen i hög hatt och med feministblick.

Operett kan tyckas glättigt, och Malin Axelsson har också skrivit in några självironiska repliker riktade till publiken: "ni vet allt om ekonomiska orättvisor och miljökatastrofer och förtryck och vad gör ni? Går på operett! Åh fy, jag vill spy."

Hoppar i soffan

På filmsnutten från ensemblens workshop från våras (finns på Youtube) hoppar operasångare i långa klänningar i soffan, fäktas och slår med rekvisita. Även i den färdiga föreställningen använder sångarna sina kroppar lika mycket som de briljanta rösterna.

"Den erotiska musiken" kallas en av melodierna när de talar om en scen de ska ta om. Änkan själv, Hanna Glawari, klöser och river som en katta.

Erotik och stor kärlek

"Glada änkan", i grunden ett spel om erotik och stor kärlek, handlar om en ung, vacker kvinna, vars gubbmake lagts i graven. "Äntligen" lyder texten på bandet till den feta begravningskrans Folkoperan lagt ut på sin hemsida. Problemet är att hon dessutom är rik och att gubbarna som har makten vill att hon ska gifta sig med en landsman för att förmögenheten ska stanna i landet Pontevedro.

Det är en värld där männen förlustar sig med flickorna på klubben Maxim samtidigt som de håller hårt på äktenskapets rättigheter.

En patriarkatets luftballong, som gjord för Suzanne Osten?

Musikalregissör på Broadway

Hennes uppsättningar på Unga Klara har ofta varit fyllda med sång och dans. Kanske hade hon varit musikalregissör på Broadway om hon fötts i USA? Suzanne Osten talar kärleksfullt om Franz Lehárs musik från "Glada änkan" som rena schlagerlåtarna i operasammanhang: "Då går jag till Maxim", den romantiska "Vilja" eller duetten "Läpparna tiger".

Ändå har hon lagt in en musikalisk kommentar i form av nykomponerad technomusik.