Brolle fryser. Det är februari, minus 10 och kläderna är alldeles för tunna.
Han har dessutom ont.
För två veckor sedan kaklade han badrummet när en platta knäcktes snett. Kanten blev farligt vass. Olyckan var framme och Brolle skar av senor i vänsterhanden som gjorde att tummen blev hängandes. Han hamnade på akuten i Skellefteå där det konstaterades att skadan måste opereras. Men inte i Skellefteå utan i Umeå. Väntetiden var sex dagar och Brolle hann börja oroa sig över framtida problem. Nu tvingas han bära ett specialskydd och gitarren har han bara kunnat använda sparsamt.
Men allt det där får stå åt sidan för tillfället när sommarens planer ska marknadsföras.
Förra veckan var Brolle i New York på en kombinerad media- och inspirationsresa och nästa vecka kommer han att synas i tv-rutan när han är gäst i Go’ kväll.
Anledningen till att 31-åringen kliver fram i rampljuset just nu är att han i sommar ska upprepa fjolårets Rock ´n roll on tour och även släppa nyskrivet material under våren.
Det är nu ett år sedan Brolle bestämde sig för att återuppliva folkparkerna.
Han gillade inte utvecklingen där folkfesterna moderniserats genom att flyttas till stadskärnorna. Rock´n´roll on tour föddes och Brolle gav sig ut i de svenska vägarna för att bjuda på musik så som han tycker den ska presenteras. Den här sommaren är det dags igen. Men i stället för 15 konserter blir det den här gången 35.
Premiären är den 14 juni i Sundsvalls folkets park med final på Sundspärlan i Helsingborg den 31 augusti. Badhusparken i Piteå gästar han den 12 juli.
– Många var väldigt skeptiska när vi startade det här, det var bara ett bokningsbolag här i Skellefteå som trodde
på idén. Så vi körde på, det var helt galet och blev en succé, berättar Brolle.
Publiksnittet hamnade på 1.500 personer.
– Många trodde att folkparkerna var på väg att dö ut men med Rock´n´roll on tour drog vi folk till folkparker som egentligen lagt ner verksamheten. Platser som officiellt var döda.
Brolle har fått bevis för att nostalgin är stark ute i landet. Många saknar tider som varit.
Han har själv varma minnen från Björknäsparken i Boden och andra folkparker i länet.
– Mitt mål med det här är att spela på ställen där det finns mer att hämta för mig än att bara tjäna pengar så snabbt och smidigt som möjligt. Man spelar sedan går man till hotellrummet och sover. Det har jag gjort
under så många år och jagkänner mig less på det.
– Med Rock ´n roll on tour gör vi det som en helhet, berättar Brolle.
Hela turnén är ett koncept med popcornsmaskiner, chokladhjul, hamburgare och varmkorv som serveras på amerikanska diners. Brolles familj och hans band The Buddies kommer att resa mellan folkparkerna i rosafärgade Cadillacks.
Historien om musikern Kjell ”Brolle” Wallmark startade dock inte i en folkpark utan i en biljardhall i Boden. Bland kritor, köer och hårda bollar av fenolplast.
Under 5-6 år brann han för sporten. För 20 kronor i timmen spelade han så ofta han kunde och finansierade sitt intresse genom att plocka tomburkar. Övning gav färdighet som gav resultat.
När Brolle var 13 år vann han kommunmästerskapet och senare knep han även en andraplats i ungdoms-SM.
Brolle skrattar i dag åt minnet.
– Jag satt på lektionerna i skolan och räknande ut vinklar för att bli en bättre spelare. Jag var helt galen.
Övergången från biljard till musiken kom plötsligt och var inte planerad på något sätt.
En dag klev en kille från Luleå in i spelhallen. Han hette Björn och med sig hade han en gitarr, en nylonsträngad Levin. Han satte sig ner och började spela Eric Claptons Tears in heaven. När låten var slut efter fyra och en halv minut hade den då 15-årige Brolle bestämt sig. Han ville också lära sig behärska instrumentet.
– Alla i biljardhallen sjöng med och jag blev helt tagen. Jag tyckte han var skitball.
Brolle erbjöd på stående fot att byta sitt snygga köfodral som han vunnit i en tidigare tävling mot Levin-gitarren. De kom överens och Brolle åkte hem och började hårdträna.
Den då väldigt blyge tonåringen övade bakom stängda dörrar, ingen tilläts lyssna. Det dröjde ett år efter gitarraffären i biljardhallen innan Brolle
vågade spela åt någon annan än sig själv.
Ackorden lärde han sig genom att titta på musikdokumentärer som han lånade på biblioteket.
– Jag kollade hur Cornelis och Elivs och en massa andra höll fingrarna och hur de gjorde för att det skulle låta på ett speciellt sätt.
– Jag träffade förresten Björn för någon vecka sedan, han spelar fortfarande biljard, inflikar Brolle.
Det stora genombrottet kom när han 2001 som 19-åring upptäcktes i kanal 5:s talangjakt Popstars. Låten han provsjöng med var Paul Simon och Art Garfunkels Bridge over troubled water från 1969.
Det gick bra för Brolle ända till talangscouterna ville att han skulle dansa. Utan dansen skulle han inte ha en chans och kunde lika gärna åka hem fick han höra.
– Vilket jag gjorde (skratt). Jag sa tack och hej och åkte hem. De tyckte nog jag var lite konstig som tackade nej men för mig kändes det helt naturligt.
Brolle hade dock gjort intryck.
Fyra månader senare ringde telefonen med en skivbolagsdirektör i andra ändan som erbjöd ett skivkontrakt.
Genombrottslåten Playing with fire och kom 2002 och efter den var ingenting sig likt igen.
– Jag var i Sundsvall och skrev låtar med Patrik Frisk när de ringde från skivbolaget och sa ”nu jävlar går det bra för låten”. Då låg den trea på singellistan.
Karriären exploderade och i en tid när hiphop fortfarande var hett blev Kjell Wallmark från Inbyn Brolle med hela svenska folket.
Han säger att han inte minns så mycket från händelserna som följde. Konsekvenserna av framgången var på både gott och ont. Karriären pekade spikrakt uppåt medan privatlivet gick sämre.
Brolles liv förändrades totalt. Kontrasten mellan livet före hitsingeln och efter var enorm.
– Jag brukar skoja och säga att det var som att gå direkt från harpasset till att bli popstjärna. Men ska man vara allvarlig så var det precis så det kändes.
– Jag hamnade direkt i hetluften och det tog bara någon månad innan allt gick åt helvete. Jag var borta mycket och tjejen jag var ihop med då gjorde slut. Det var mycket fester och jag träffade många kvinnor.
Om genombrottet för 11 år sedan hade inslag av kaos så har sonen Lee, 18 månader, haft motsatt effekt på Brolle.
– Om en grej som Rock ´n roll on tour hade gått åt helvete innan Lee fanns så hade jag blivit knäckt och känt mig helt kass.
– Men nu gör det ingeting om det händer. Det finns någonting som är mycket större i mitt liv. Visst är karriären och ens drömmar viktiga men det är inte i närheten lika viktigt som familjen.
Hurdan uppväxt vill du att Lee ska få?
– Den ska vara mänsklig. Man har sett många föräldrar som är väldigt stränga med sina barn. Jag har sett mina föräldrar göra konstiga saker men bara därför behöver inte jag göra likadant. Men det behöver inte vara någon stor grej, ingen är ju perfekt som förälder och det är bra att se lite skit också när man växer upp. Det är en del av utvecklingen.
Hur mycket tid tillbringar du med Lee?
– Det är mycket. Både han och Petra är ju med mig hela tiden. Lee har fått flänga runt rätt mycket redan. Han var ju med redan förra sommaren.
Lee går på dagis sedan tre månader och just i dag är det pappa som ska hämta klockan tre.
– Jag trodde att det skulle bli tufft med inskolningen men det har gått jäkligt bra. Jag tror det är en viktig del av barnuppfostran, att barn får vara med andra barn och inte bara med mamma och pappa. Att de får vistas i en annan miljö än hemmamiljön. Det är mest därför jag vill att han ska vara på förskolan.
–Han hade kunnat vara med mig i stället under den tiden jag jobbar hemifrån, men jag tycker förskolan är viktig, säger Brolle.
Vi har tagit oss från byn till Café Lilla Mari i centrala Skellefteå där Brolle är ett välkänt ansikte. Hans favorit är husets räkmacka. Det är en gammal träbyggnad och gemytligt småtrångt med en trappa som knakar när vi
söker bord på andra våningen. Brolle vrider huvudet åt sidan för att visa den senaste tatueringen på halsen. En svala med mycket blått och rött.
Svalor är hans grej, han har två på bröstet sedan tidigare, berättar han.
– Jag gjorde den här på Miami Inc förra året. Den var svindyr. Det tog 45 minuter och kostade 2.500 kronor.
Brolle har med sig 2-åriga varghunden Silver som får vänta utanför, okopplad.
– Han har följt med hit sedan han var liten men nu har han blivit könsmogen och är lite känslig, berättar Brolle och knackar lätt på fönstret för att signalera åt Silver att han ska lägga sig igen när han nyfiket tar några steg vädrandes med nosen.
Brolle berättar om det nya albumet med tolv nyskrivna låtar på svenska som han hoppas ska släppas under våren. Han har gjort det mesta av musiken själv hemma i studion. Gitarr, piano, sångslingor och låtuppbyggnad. Sedan har producenten Patrik Jonsson tagit över och jobbar just nu med att färdigställa materialet. Duon har samarbetat tidigare i låtarna Det är hon och Watching the stars.
– Det känns skitkul att jobba med Patrik igen, det var några år sedan. Han är lika taggad som jag inför det här. Brolle började skriva på engelska tidigare i vinter men fick en svacka. Han gjorde en omstart på svenska och då hände det plötsligt saker. På två månader fick han ihop 12 låtar och det är väldigt ovanligt om man heter Brolle. Det brukar ta två år att få ihop samma mängd.
2011 var Brolle med i melodifestivalen med låten 7 days and 7 nights. Han tog sig till finalen i Globen där han slutade på tionde plats med 29 poäng.
Han har dock inget intresse för SVT:s årliga mastodontproduktion och följer inte deltävlingarna. Han brukar på sin höjd kolla nyhetsklippen dagen efter för att se vem som vann.
Höra kommentarerna.
Melodifestivalgeneralen Christer Björkman kontaktade honom inför årets melodifestival men Brolle tackade nej.
Han har inga glada minnen av sitt deltagande för två år sedan och beskriver arrangemanget som ”ännu värre än man kan tro”.
Brolle som gillar att ha kontroll över händelserna hamnade i en situation han inte tyckte om.
– Utan att det låter fel så är det väldigt lite som artisten gör. Man blir hjärntvättad av alla människor som är där och enligt min mening är det alldeles för mycket folk. Många som bryr om allt och det är kameravinklar hit och kameravinklar dit.
När Brolle ska göra en jämförelse mellan folkparksturnerandet och melodifestivalen blir svaret kort.
– Heaven and hell.
Men om rätt låt dyker upp?
– Nej aldrig, och det sa jag åt Björkman också. En gång räcker för mig. Nu har jag gjort det där.
Brolle trummar snabbt med fingrarna på kaffekoppen.
– Jävlar jag har glömt mitt snus, men det få jag klara mig utan i dag, säger han.
Det är dags att gå vidare. Först till musikaffären och sedan till en kompis.
Klockan tre ska Lee hämtas på dagis. Brolle får samma fråga för tredje gången den här dagen. Svaret är oförändrat.
– Nej, det blir inga bilder på lillen, jag vill att han ska vara stor nog att själv kunna bestämma om han vill vara med.