Men det är kanske inte alla som vet att skådespelerskan Cecilia Nilsson, Stockholm, har rötter i Pajala kommun?
Hon är bördig från byn Kangos, där byvägen börjar vid bron över Lainio älv och slutar vid de många sjöarna.
Kangosborna känner Cecilia Nilsson och tar emot henne som en drottning när hon kommer till mammas hemby.
– Mamma hette Ylivainio som barn, berättar Cecilia Nilsson.
Hon beklagar att det numera tyvärr ofta blir vid begravningar hon har ärende till Kangos. Men nu planerar hon en resa utan trista förtecken.
– I höst eller om det blir sensommar kommer jag att komma upp igen. Just den tiden är så fin däruppe.
Som så ofta när det handlar om föräldrars hemorter, var det vid skolloven som familjen Nilsson åkte till Kangos.
– Upp till jag var 17, 18 var vi där på skollov. Men sedan blev det ett långt glapp och det var först i sena 30-åren, när min egen son blev sex år, som jag kände att jag ville visa Kangos för honom.
Det är byn Kangos och inte ett speciellt ställe som Cecilia Nilsson vill visa som sitt smultronställe på jorden. Hon erkänner att hon har svårt att precisera sig.
– Hembygdsgården, morbror Ulriks gård, värdshuset med god mat, rundan i skogen, laxfestivalen, dansbanan på Udden...
– Och Folkets park i grannbyn Junosuando förstås. Där såg jag Lillbabs när jag var 15 år.
För några år sedan reste Cecilia Nilsson med pjäsen Önskekonsert som spelades i vardagsrum runt om i landet.
– Vi hade publik på 20, 30 personer hemma hos folk. Men när vi kom till Kangos trängde 40 människor ihop sig för att se pjäsen.