En dvärg eller en jätte - det är frågan

Många barn önskar sig en kanin som husdjur och för många går drömmen i uppfyllelse.
Men det är inte säkert att alla vet vad det är de får och hur stor kaninen de köpt kommer att bli. Köper man en kanin i zooaffär under benämningen "dvärgkanin" är det nämligen inte så säkert att den blir särskilt liten som fullvuxen.
- Det finns ingen kaninras som bara heter dvärgkanin. Oftast är det i stället en blandning mellan olika raser, och man vet inte riktigt vad man får, säger kaninuppfödaren Kenneth Malm.
I Sverige föds det i dag upp kaniner för såväl sällskap som utställning - och slakt.

Snabbväxande raser
Inte mindre än ett 50-tal olika kaninraser finns registrerade. Den minsta väger bara drygt ett halvt kilo, medan den största väger 10 eller 11 kilo!
Att förutspå storleken på en blandraskanin är därmed nästan lika svårt som att veta hur stor en hund av korsningen chihuahua och grand danois blir.
- Enda orsaken till att korsa olika kaninraser är att få fram snabbväxande kaniner till slakt, berättar Kenneth Malm.
Om man korsar en stor ras med en något mindre får man nämligen fram en mer snabbväxande kanin, eftersom små raser växer snabbare än stora. Kombinationen är bra om kaninen ska gå till slakt. Men då och då händer det dock att just dessa djur säljs som sällskap, eftersom uppfödaren får ett betydligt högre pris på så sätt.
- De blir ofta väldigt söta och säljs som blandraskaniner, säger Kenneth Malm.
Han vill också varna för att kaniner som bara benämns dvärgkaniner i zoobutiken kan vara små på grund av inavel.
- Små kaniner som lämnats in i zooaffärer av privatpersoner är inte sällan inavlade kaniner, som ofta blir små. Det är helt enkelt två syskon som parat sig, eftersom ägarna trodde att de var av samma kön. Men inavlade kaniner kan få ett svårt temperament och det kan även uppkomma genfel som okontrollerat växande tänder, säger han.
Kenneth Malm föder själv upp dvärgvädur, som är den enda rasen som enbart är framavlad för sällskap. En dvärgvädur har vädurskaninens karaktäristiskt hängande öron och väger ungefär två kilo. Den är lugn och stabil i temperamentet. Enligt Kenneth Malm är dvärgväduren den bästa rasen att ha till sällskap.
Förutom dvärgväduren finns tre andra dvärgraser i Sverige. Hermelinkaninen som har korta öron och trubbigt huvud väger under ett och ett halvt kilo. Hermelinen är populär i Sverige, men inte lika lätthanterad som sällskap som en dvärgvädur.
- Jag skulle inte rekommendera den som en barnkanin eftersom den kan bli lite sprattlig och svår för små barn att hantera. Äldre barn och tonåringar kan däremot ha stor glädje av en hermelinkanin.
Ännu mindre än hermelinen är dvärgharen som till utseendet är ganska lik hermelinen, men bara väger från 0,7 kilo! Den fjärde dvärgkaninrasen kallas lejonhuvud eftersom den får längre päls runt huvudet, likt en lejonman. Rasen väger max 1,7 kilo.

Nio kilo
Storleksspannet mellan de minsta och de största raserna är dock stort. Hemma hos Kenneth Malm finns till exempel en av de allra största raserna också. Belgisk jätte heter den och den väger uppemot 11 kilo!
- Vår är ganska liten och väger bara nio kilo. De ska egentligen väga tio eller elva kilo, säger Kenneth Malm och fortsätter:
- Belgisk jätte är egentligen en ras framtagen för slakt, och ingen ras jag skulle rekommendera för sällskap, även om vår Kasper är hur snäll som helst.
Fransk vädur tillhör också de större - men lugna - raserna som Kenneth kan rekommendera som sällskapskanin. Enda nackdelen är att den blir just så stor.
- Det är samma sak här. Köper man en "vädurskanin" med hängande öron men utan någon närmare rasbeteckning kan man få världens chock när kaninen aldrig slutar växa och man till slut har en sjukilosklump som hoppar omkring därhemma.
Flera av de större vädursraserna har ju från början tagits fram för att bli stora och gå till slakt.
Till slakt går också de flesta av de små kaninungar som hyrs ut till barn under sommaren.
- Ja, de hamnar i regel på matbordet till hösten. För efter sommaren kommer ju ingen och vill hyra en vuxen kanin.