Kontext
Litterär scen i Luleå
Författaren Susanna Alakoski i samtal med Kerstin Wixe
Producent: Marianne Söderberg
Ebeneser tisdag 28 januari klockan 19
Detta är ett utdrag ur en recension av Susanna Alakoskis roman "Bomullsängeln" som kom ut hösten 2019 och som även stod i fokus för författarsamtalet på Luleås litterära scen "Kontext".
Boken, som är den första i en romansvit om fyra, där kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet ges gestaltning. En historia där fred, krig, vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.
Med tidigare utgivningar av böcker som "Svinalängorna", "Håpas du trivs bra i fengelset", "Oktober i fattig-Sverige", "April i anhörig-Sverige" och den korta novellen "Omsorgen" har hon med råge kvalat in som en samtidsförfattare med ett ärende.
I detta fall att söka sig tillbaka till sin mormors rötter, den morförälder som trots 50 år på en textilfabrik, aldrig talade om sitt arbete. Och då säger vi aldrig.
– Redan 20 år gammal insåg jag att jag varit dum som aldrig frågat min mormor om tiden hon levde i, vad hon gjorde och hennes arbete på textilfabriken, säger Susanna Alakoski.
Inför arbetet med boken "Bomullsängeln" har hon spenderat timmar i arkiv, läst böcker, studerat bilder och dammsugit museum på jakt efter kunskap om den kvinnohistoria hon ville skriva – den som när romansviten är färdigskriven kommer att ta läsaren från ett självförsörjande jordbruk i Österbotten i Finland till samtidens Sverige.
– Jag hade egentligen tänkt att skriva en bok, men insåg snart att den blivit för tok för tjock, illustrerar Susanna Alakoski med händer flera decimeter från varandra.
Boken följer Hilda, som hamnar i olycka när hon 15 år gammal blir med barn, och enligt den strängt kristna moral som fanns i hennes hem på gården i Sorola, blir förskjuten. Det för henne slutligen till en bomullsfabrik i Vasa där väninnan Helli blir hennes "nya familj". Här beskrivs en kvinnlig solidaritet med ett kollektiv av kvinnor som hjälper varandra med barnpassning men också yttre händelser som världspolitik.
– Jag måste skriva om det som angår mig och har länge vetat att jag vill skriva om arbetsklassens kvinnorhistoria, vilket bottnar i mitt samhällsengagemang. Jag är väldigt förtjust i de stora episka berättelserna som Elena Ferrantes trilogi, Per-Anders Fogelströms beskrivning av en samhällsutveckling, Vilhelm Mobergs utvandrarböcker och Sara Lidmans berättelser. Någon måste nedteckna kvinnornas historia, för något som sporrat mig är att det inte finns några namn på alla fabriksarbeterskor på Algots, däremot männens och alla direktörernas namn på de fotografier jag hittat i folkrörelsearkiven, säger Susanna Alakoski.