Ett år kan tyckas länge, men fortfarande tänker Kerstin Wixe, anställd på Sveriges radio i Luleå, på vad som hände. Varje dag.
– Nu senast har jag hört flera underbara radioprogram, bland annat Människor och tro, där reportern talat med föräldrar till barn som dog när terroristerna sköt på rockkonserten.
Fredagen den 13 november 2015 satt hon på en restaurang inte långt från konsertsalen Bataclan. Hon hade kommit till Paris samma dag för att se sonen Fabian uppträda i Paris under helgen.
– Jag tror att vi var bland de första på restaurangen som fick reda på vad som hänt på Stade de France, fotbollsarenan.
– Jag kommer ihåg allting, varenda detalj. När vi kom ut såg vi hur människor strömmade ut ur restaurangerna på gatan. Vi tog tunnelbanan till vårt hotell – vilket kanske var idiotiskt – men så dags gick fortfarande vår linje. Sedan stängdes hela tunnelbanenätet.
Läs mer: "Något har verkligen förändrats"
Läs mer: "Jag har en boll i bröstet som gör så ont"
Läs mer: Isis dåd närvarande i Luleå
Kerstin Wixe har sin son i Frankrike och en dotter i Bryssel. Hon kan bli irriterad när hon idag går igenom en slarvigt utförd säkerhetskontroll vid ett köpcenter i Belgien, men hon tvekar inte när det gäller att resa i Europa. Hon är inte rädd, men konfunderad över varför varför det inte talas mer om vad terrordåden i Europa har fått för följder.
– En stor grupp med europeer, de med muslimskt eller afrikanskt ursprung, har det för djävligt på grund av undantagslagar! utropar hon.
– Men det skrivs inget om. Det hörs heller inget om att terrordåden drabbat turismen i Paris hårt. Flera hotell och restauranger har fått stänga när turisterna inte kommer.