Ute viner snön kring husknutarna och det dova knakandet från älvens is ekar genom skogens mörker. Men inne i bastun är det glödande varmt. Kontrasten mellan kylan och elden finner sin jämlike i den tornedalska kvinnan – varm och ömsint samtidigt som hon växer urstark som en segdragen enrot på karg mark.
Någonstans där tar den tredje säsongen av Bastubaletten sin början.
Den här gången är det kvinnor i rollerna som dansare. Sanna Kalla, Birgitta Rantatalo, Gun Olofsson, Lena Lahti Snell, Pia Hulkoff – en artist, en renbonde, en kulturarbetare, en handlare och en egenföretagare – som möter koreografen Justine Kirk.
– Ja, jag vet att de är vitt skilda individer. Men jag har ändå någon sorts bild av hur den tornedalska kvinnan kan vara, och den gör mig imponerad. Hon har en multikompetens, en nyttomoral och en inställning till livet som är "det måste gå, jag klarar det". Och så bara gör hon det.
I de två tidigare säsongerna av Bastubaletten stod männen i fokus och Justine Kirks önskan att i dansen locka fram det ömma, kärleksfulla och sårbara.
I den nya Bastubaletten är kropparna i fokus på ett annat sätt.
– Relationen till kvinnokroppen, den är speciell. Vi pratade mycket om det cykliska – islossningen i kvinnan. Och för mig är det självklart att det finns fåfänga med någonstans i relationen till den egna kroppen, medan det kanske inte är så för alla kvinnor. Här ska kroppen tjäna och arbeta.
– Men i bastuvärmen blir stämningen fnissig och sensuell.
Att baka det godaste brödet, ha det renast huset, vara den som ger omsorg och värme, sköta ekonomin och samtidigt sätta potatis på bordet genom att skapa affärsidéer ur två tomma händer på landsbygden. Ett äventyr som kräver kraft.
– Vi pratade mycket om hur man ska orka. De här kvinnorna har en huvudroll i livets alla aspekter och igenom allt löper tråden av prestation och nyttomoral. Själv kände jag mig först som "stockholmshoppan" som kommer hit upp och "håller på lite med kultur"... ja, jag kände mig otillräcklig i jämförelse. Men det händer mycket när kvinnor träffas och speglar varandra. Och slutresultatet blev frukten av vårt gemensamma arbete.
Justine Kirk beskriver tiden med Bastubaletten som "nära". Mycket skratt, mycket gråt.
– De här kvinnorna var ganska nya för varandra också, men de kom varandra oerhört nära under den vecka vi arbetade med baletten. Och jag slås fortfarande av hur modiga de har varit – hur de har låtit sig bli påverkade och berörda av upplevelsen.
Bastubaletten, tredje säsongen, har premiär i SVT på måndag.