Det gamla regementet ligger i princip öde, denna glödheta sensommardag. Här har rekryterna marscherat under nästan 100 år men sedan ett antal år tillbaka är den militära verksamheten i princip avvecklad.
Nu finns i stället en av tre polisutbildningar i Sverige på det här området.
Varje termin börjar ett 70-tal män och kvinnor i ett relativt brett åldersspann att promenera den väg som ska ta dem till polisyrket.
Sedan hösten 2012 är Petra Freudenthal av instruktörerna – och hon älskar sitt arbete.
– Det är så otroligt roligt att undervisa. Jag får fördjupa mig i mitt eget jobb på ett sätt som inte hade varit möjligt om jag bara hade jobbat som polis. För någonstans på vägen så går man från kunskap till rutin, säger Petra Freudenthal.
Det går nästan att ta på glädjen som den 50-åriga skånskan känner för sitt arbete. En sysselsättning som hon beskriver som en energikick utöver det vanliga.
– Eleverna är motiverade till 100 procent och det är väldigt hög närvaro på lektionerna. De är lättlärda, inspirerande och ställer väldigt mycket frågor. Frågor som man inte trodde var möjliga, säger hon.
Sedan Petra Freudenthal själv började polisutbildningen i början av 1990-talet har mycket hänt, förklarar hon. I dag läggs betydligt mer tid på samtal och diskussioner.
– I varje moment som vi jobbar med, oavsett om det är bilkörning eller något annat, så lägger vi ner mycket tid på mjukvaran. Vi pratar väldigt mycket om etik.
I en av byggnaderna finns ”Kristers Livs” och baren ”Blue Oester”. Miljöer där poliseleverna drillas i verklighetstrogna övningar. Ovanför dessa låtsasplatser står instruktörer på läktare och övervakar.
I övningslägenheter intill får eleverna bland annat lära sig grunderna i brottsplatsundersökningar.
De som sökt sig till polisutbildningen i Umeå är som ett tvärsnitt av samhället, förklarar Petra Freudenthal. Från filosofen, till den som alltid får saker gjorda.
Hon tror att ett brett spektra av människor är en förutsättning för att få fram bra poliser.
Men när det väl gäller, då testas människan på allvar.
– Det är en sak att sitta i ett fikarum med sina vänner och tycka saker. Det är en helt annan sak när du står ute på E4 klockan fyra på morgonen, i en trafikolycka där du kanske har mer än en avliden. Eller när du står längst fram i kravaller och det regnar stenar.