En 19-årig före detta jägarsoldat öppnade eld mot dem med ett automatvapen utanför Vuollerim.
Jämna år, det är då vi tänker tillbaka på händelser vi varit med om. Denna julhelg har många haft tankar på tsunamin i Sydostasien. Det är tio år sedan tsunamin. Men det är 20 år sedan jakten gick på två unga män som försökt göra inbrott på dåvarande I22 i Kiruna. Det började med ett misslyckat inbrott – och slutade på busstationen i Umeå där de två greps av polis. Däremellan finns både skottsalvor och handgranatexplosioner, poliser i livsfara och en påskjuten tankbil med olja.
Lars-Göran Hannler och hans kollega var mitt upp i det den där natten mellan den 26 och 27 december 1994.
– Det började med att Tord Nilsson-Springare i Gällivare ringde mig i Jokkmokk. Jag hade beredskap. Jag trodde nästan att han skämtade när han berättade att kollegor hade blivit beskjutna med automatvapen och fått handgranater kastade efter sig.
Polisen i länet misstänkte att de två unga män som försökt stjäla vapendelar i Kiruna var på väg mot Vuollerim. De hade kört igenom en vägspärr i Hakkas och kört vidare. I samband med det hade de skjutit mot en tankbil med olja och träffat förarhytten.
– Det var ett under att chauffören klarade sig.
– Vi skulle spana och se i vilken riktning de for, berättar Lars-Göran Hannler.
– Vi skulle inte göra något ingripande.
Hannler och hans kollega körde mot Vuollerim i en civil polisbil. Vid bensinstationen i utkanten av samhället såg de den efterlysta bilen. De svängde runt några gathörn och när de kom tillbaka till bensinstationen var bilen borta.
Av en traktorchaufför fick de veta att bilen med de två unga männen hade följt efter dem. Sedan var bilen försvunnen, men de båda poliserna såg bakljusen på en bil på vägen mot Snesudden och följde efter den.
– Det var någon gång mellan tre och halv fyra på natten. Plötsligt efter en högerkurva upptäcker vi en bil som står stilla med innerbelysningen tänd. Vi undrade om den hade fått motorstopp eller elfel och blivit stående?
Men då hörde de – och kände – skotten.
Lars-Göran Hannler berättar:
– Jag bromsade in och då skjuter han.
– Boom, sa det. Vi kände hur det dunkade i bilen när kulorna slog in i chassit.
19-åringen hade stått färdig i skjutställning och väntat in bilen med de båda poliserna. På 80 meters håll sköt han mot den med en automatkarbin. Tolv skott träffade bilen. Efteråt hittades ett 30-tal tomhylsor.
Lars-Göran Hannler känner hur det bränner till i pannan och kollegan utbrister: "Jag är träffad".
– Hon sjunker ner mot mig och jag tänker "Nu dör hon. När dör jag?"
Hannler stampar pedalen i botten och backar tillbaka mot Vuollerim.
– Det visade sig senare att jag backat i full fart 1 160 meter i mina egna hjulspår. Jag såg inget genom bakrutan, för kulorna hade gjort den alldeles mjölkvit.
När han närmade sig samhället igen försökte han bromsa in, men en av kulorna hade slitit av en bromsledning. Färden tog slut mot ett staket när han drog handbromsen på bilen inne i Vuollerim.
– Min kollega hade haft kollegorna i Gällivare i telefon hela tiden. De hörde ju allt vad som hände och trodde att de hade skickat oss i döden.
De båda tog sig till den stängda polisstationen i Vuollerim.
– Kollegan la sig på golvet och jag talade med Gällivare i telefon.
Båda fördes till lasarettet i Gällivare i ambulans. Lars-Göran Hannler blev opererad, en bit av en kula hade fastnat i hans huvud. Magdalena Karlsson hade glassplitter och splitter i kroppen, en bit i bröstet.
Mannen som sköt och hans kumpan greps senare i Umeå, dit de tagit sig med buss från Boden och Luleå.
På nyårsafton var de båda jokkmokkpoliserna i tjänst igen. De fick psykologhjälp efter dramat och Lars-Göran Hannler har vid flera tillfällen fått berätta historien för poliser både i Sverige och utlandet.
Han och hans kollega var oerhört nära att bli dödade.
Med åren har han lärt känna flera som varit i liknande situationer.
Kent Edlund var inblandad i Malexanderhändelserna. Han har med tiden blivit en god vän till Lars-Göran Hannler. I Malexander sköts två poliser till döds.
– Advokaten Gunnar Falk försvarade en av de båda 19-åringarna. Han frågade mig vid hovrättsförhandlingen om jag var medveten om hur nära jag var att bli dödad? En av kulorna, endast en, hade stannat i vindrutan, de andra hade gått rakt igenom. Den kulan satt i rutan i brösthöjd på mig.
Han tystnar i sin berättelse, men fortsätter sedan:
– Det underliga är att jag bara cirka en och en halv månad bett Gud om ett bönesvar, att han skulle visa sig för mig på något sätt. Ge sitt beskydd.
– Och så händer det här.
Lars-Göran Hannler stannade som polis i Jokkmokk till 2007 när han flyttade till Umeå. Där arbetar han nu som brottsoffersamordnare.