Kändisstopp tecken på hårdare tider i Kina

Den kinesiska sångaren, rapparen och skådespelaren Cai Xukun, 23 år, är omåttligt populär. Efter att ha slagit igenom i en dokusåpa har han turnerat, sjungit i pojkband och varit ansiktet utåt i Kina för lyxmärken som Prada. Hans officiella konto på Weibo har över 30 miljoner följare. Liksom många andra unga, manliga popstjärnor i Kina är Cai känd för att ha ett androgynt utseende och klädstil och för att bära smink.

Men nu är det slut med det.

Nyligen meddelade Peking att man tar i med hårdhandskarna mot vad man kallar feministisk estetik, ”vulgära” influerare och annat som inte passar i den könsnorm man vill se. Den kinesiska radio- och tv-myndigheten har fått i uppdrag att rensa upp. Tv-företag varnas för att ge utrymme åt vad man kallar niangpao - ett nedsättande ord som betyder ungefär “fjolliga män”. De uppmanas också att sluta betala stjärnor megalöner.

Sedan dess har flera stora kändisars närvaro på nätet minskat och en del har helt tagits bort, till fansens fasa. Andra, som Cai Xukun, publicerar nya sorters bilder som går ifrån den uppenbart androgyna stilen.

Förutom censur av själva kändisarna stoppar Peking också fansen. Sedan tidigare har man gett sig på Kinas stora fanclub-sektor. Nu går det inte längre att till exempel rösta digitalt i dokusåpor och man får inte publicera topplistor över kändisar.

Breda förändringar

Det är lätt att uppfatta det som nu sker som ett utslag av cancelkultur från ett allt mer auktoritärt kommunistparti som oroas för konkurrens om makten. Men riktigt så enkelt är det inte, säger Rana Mitter, professor i det moderna Kinas historia och politik vid Oxforduniversitetet.

– Det här är en del av bredare sociala och ekonomiska förändringar som genomförs under president Xi Jinping, säger Mitter till TT.

Inom dessa ryms också till exempel angreppen på stora kinesiska techföretag – registrerade i skatteparadis – och stoppet för bitcoinutvinning. Men också insnävningen av möjligheter för föräldrar att köpa studiehjälp åt sina barn och begränsningarna av datorspelande.

Målet sägs vara att skapa "gemensamt välstånd", en gammal term i den kinesiska politiken, men som slumrat i decennier. Under president Xi har den väckts till liv.

Lyxbilar och klockor

Fram tills för några år sedan var det fullt accepterat i Kina att bli väldigt rik och öppet njuta av det. Miljonärer kunde visa upp lyxbilar och designerklockor.

– Nu är det inte längre tillåtet på samma vis, säger Rana Mitter.

Även på samhällsnivå har ett liknande skifte skett, säger han. Länge låg fokus för Peking på ständigt ökande ekonomisk tillväxt. Medborgarna gick med på att byta bort många av sina friheter mot att få det bättre och bättre.

Det har skapat ett Kina som visserligen är en ekonomisk stormakt – men med rikedomen så ojämnt fördelad att det börjar ställa till med problem. En uppskattning av London School of Economics visar att av Kinas 1,4 miljarder människor är det 10 procent som drar in 41 procent av alla pengar.

"Gemensamt välstånd" handlar om att omfördela, för att inte riskera att ojämlikheten skapar instabilitet. Styret vill sluta ett slags nytt kontrakt med medborgarna, säger Rana Mitter.

– Det här sänder en tydlig signal att partiet vill ha ett annat samhälle än det som var på 2010-talet.

"Låter osannolikt"

– Men många tror att idén om “gemensamt välstånd” bara rör ekonomi. I själva verket handlar det också om att jämna ut andra skillnader i samhället, säger Rana Mitter.

Såsom individualistiska uttryck, i form av till exempel androgyn stil. Det är inte i linje med de konservativa kulturella värderingar som kommunistpartiet allt tydligare förespråkar. Därför snävar man in det, tillsammans med annat som på alltför uppenbart vis handlar om förströelse och verklighetsflykt, som partiet tycker att människor, och framför allt unga, bör ägna sig mindre åt.

Men i ett land som Kina där kändiskulturen är väldigt spridd och närvarande kommer aptiten för den knappast att försvinna för att man skapar nya regler över en natt, säger Rana Mitter.

– Partiet hoppas att alla nu i stället blir intresserade av att studera partiets doktriner – men ärligt talat tycker jag att det låter osannolikt.