Berlinväljare: "Det kommer att bli svårt"

Rainer Thieswald är ute och promenerar på Schönhauser Allee under den mulna Berlinhimlen. Han vill helst att kristdemokratiska CDU bildar nästa regering, trots det rekorddåliga valresultatet och det faktum att partiet kom på andra plats efter socialdemokratiska SPD.

– Jag ser CDU som bäst lämpade att leda landet. Man vill ta sig an miljöfrågan, men tillsammans med näringslivet, säger han och lägger till att han tycker att partiet gjorde ett misstag som valde att låta sig ledas av Armin Laschet.

Jamaica rimligast

Den rimligaste lösningen nu är en så kallad Jamaicakoalition, med kristdemokrater (som har svart som partifärg), liberaler (som har gult som partifärg) och de gröna, tycker Thieswald.

– Det är viktigt att få med De gröna på tåget, och även FDP, med sin politik för företagare. Men med CDU i ledningen, som kan bromsa lite.

Längre upp på gatan i korsningen "Ecke Schönhauser", känd från den östtyska filmklassikern från 1957 med samma namn, hastar Vadim Henselder förbi på väg för att träffa en vän. Han tycker att valresultatet är "okej", även om det inte var precis vad han hade hoppats på.

– Det är väl i alla fall ett litet steg, säger han.

Ville se vänsterkoalition

Han hade helst sett ett samarbete där vänsterpartiet Die Linke ingår, något som nu ter sig än mer osannolikt än tidigare, då Socialdemokraterna, De gröna och Die Linke inte kan få majoritet i förbundsdagen.

– Men de är också ett grymt oppositionsparti, säger han.

Kim Pfaff ställde själv upp i valet för EU-vänliga småpartiet Volt, för en valkrets i Hessen. Hon ser resultatet som en besvikelse.

– Det kommer att bli svårt när tre partier ska samarbeta, säger hon.

– Hur som helst hoppas jag att CDU inte är med. Sexton år vid makten räcker.

Trafikljus "minst dåligt"

Med tanke på valresultatet ser Pfaff nu en så kallad trafikljuskoalition, med socialdemokrater (rött), liberaler (gult) och de gröna som det rimligaste alternativet.

– Det är i alla fall det minst dåliga. Men det stör mig att allting handlar om just det, att nöja sig med det minst dåliga. Saker och ting förändras aldrig då.