”Sápmi – vår del av världen” är producerad av Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum av producenten Greta Huuva som också skrivit texterna till Kate Kärrbergs fotografier. Närmast en resa i samisk historia och nutida vardagsliv. Här får besökarna en inblick i livet ”för de åtta årstidernas folk” samt de konfliktytor som skapas när tradition möter exempelvis kraven på skolplikt för alla barn i Sverige. Informativt och mycket lättförståeligt, även för barn där fotografier och text varvas med samiskt konsthantverk och andra viktiga markörer för den samiska kulturen, som lasso och shamantrummor.
Två trappor upp i museets lokaler visas utställningen ”Tre världsarv i Norrbotten”. I text och bild får besökaren stifta bekanskap med länets tre världsarv; Gammelstads kyrkstad, Laponia och Struves meridianbåge. Den sistnämnda har medverkat till att fastställa den exakta storleken och formen på jordklotet. Mätningen var ett stort steg framåt för vetenskapen och upptogs på Unescos världsarvslista 2005 där själva världsarvet består av 34 av de 265 ursprungliga mätpunkterna i kedjan, som är markerade med borrhål, rösen, minnesplakat, järnkors eller obelisker. Gammelstads kyrkstad och Laponia blev båda världsarv 1996 och är troligen mer kända för länspubliken men unika för den som aldrig besökt denna landsände. En mindre, men lika informativ utställning för den nyfikne.
Högst upp i museets lokaler visar Angelica Ruffier-Holmqvist sin utställning ”Det jag trodde mig se, finns det?” Utställningen har tidigare visats en kortare period på Galleri Syster i vår, men har nu getts plats fram till och med slutet på september på Norrbottensmuseum.
Angelica Ruffier-Holmqvist är född i Luleå men uppvuxen i södra Frankrike i staden Avignon i Provence och har de senaste åren återvänt till Norrbotten för att utforska den bygd och det landskap som hennes släkts berättelser och minnen kretsar kring och utspelar sig i. Det är denna forskning som ligger till grund för utställningen som består av fotografier, böcker, tidningar och videoverk.
Själv beskriver hon sig som en migrant när hon söker bilden av Norrbotten, sedan en tid är hon bosatt i Luleå. I böckerna ”Där jag bor”, ”The author´s journey” och ”En familjehistoria” beskrivs tre parallella berättelser om vad ett liv i Norrbotten kan vara. Och i videoverket ”The land of the midnight sun” har hon exempelvis sökt upp delar av sin släkt som en gång emigrerade från Brändön till USA, där medlemmarna ur familjen Johnson och Brandon berättar om sina liv i USA. Dessa berättelser utgör speakern till rörliga bilder från en bilfärd från Brändön till Luleå. Amerikanskt vardagsliv kontrasteras mot det norrbottniska landskapet - den plats släkten en gång hade sina rötter i. Det är effektivt berättat och väldigt fascinerade.
Utställningen som sådan är fragmentarisk och låter olika historier ta sina egna vägar. Upplevelsen är tidvis smått förvirrande. Sammanhållen trots allt av ett sökande. Alla har en historia även om den spritt sig över världen.
Fotnot: Utställningarna ”Sápmi – vår del av världen” och ”Tre världsarv i Norrbotten” visas fram till och med 31 augusti. Utställningen ”Det jag trodde mig se, finns det?” fram till och med 29 september.