Socialdemokraterna
Form: Svag.
Matchbild: Laget alla vill slå. Boxas åt både höger och vänster och pressas hårt, inte bara i opinionen. Vänstern tycker att S borde leverera skarpare jämlikhetsreformer, de borgerliga anklagar sossarna för att ha försämrat välfärden trots att skatterna har höjts.
Huvudmotståndare: Moderaterna och övriga Alliansen. Stefan Löfven säger att han vill bryta blockpolitiken, men styrkeförhållandena mellan S och M – och Alliansen och de rödgröna – kommer att spela roll för regeringsbildningen.
Taktik: Spelar offensivt och hoppas kunna charma barnfamiljerna. Storsatsningen på den så kallade familjeveckan ska ge föräldrar en extra ledig vecka varje år. Reformen slår brett, bara i Norrbotten berörs nästan 20 000 familjer. Utöver det fortsätter Stefan Löfven att prata om vikten av att inte sänka skatterna, för att kunna finansiera välfärden.
Ess i rockärmen: Familjeveckan, som S redan har bränt. För det finns väl inget mer?
Kommentar: Går mot ett katastrofval – frågan är bara hur stort nederlaget blir. Kan ändå få fortsätta spela matcher i Rosenbad. Kommer inviterna till C och L att få gehör?
Moderaterna
Form: Svag.
Matchbild: Usel form i opinionen och M ser ut att kunna missa topp två för första gången sedan 1976, när både S och C var större.
Huvudmotståndare: Socialdemokraterna. Även om Sverigedemokraterna ser ut att peta ned M till platsen som tredje största parti är det mot S matchen om regeringsmatchen står.
Taktik: Kristersson målar upp en bild av den sittande regeringen som allmänt misslyckad. Den främsta kritiken handlar om jobben och ekonomin, frågor där M åtnjuter starkt förtroende bland väljarna.
Ess i rockärmen: M har gjort lag och ordning till en av sina huvudfrågor i valet. Fler röda kort ska delas ut till brottslingar och gängkriminalitet ska leda till längre avstängningar. Finns det någon ny reform, kopplad till exempelvis bilbränderna i Västsverige, att presentera före valet? Det borde finnas poäng att vinna där.
Kommentar: Många håller Ulf Kristersson som favorit till att bli ny statsminister, trots de mindre smickrande opinionssiffrorna. Samtidigt skaver SD-frågan och delar omklädningsrummet i två läger. Tänker Kristersson ta stöd av SD och får han i sådana fall med sig C och L?
Sverigedemokraterna
Form: God.
Matchbild: Fortsätter att vara det svarta fåret i svensk politik och har nog inte så mycket emot det. Position utanför de båda traditionella blocken gör det enkelt för SD att framstå som ”det enda oppositionspartiet”.
Huvudmotståndare: Det kan bli en spurtstrid mellan S och SD om vilket parti som blir Sveriges största, men det är framför allt C och L som avgör vilket inflytande SD kan få efter valet.
Taktik: Har legat stabilt över sitt valresultat hela mandatperioden och med en sådan formkurva finns ingen anledning att ändra spelsätt. SD pratar både mest och helst om att invandringen måste minska kraftigt.
Ess i rockärmen: Väljarna vet var SD står och partiet har varit framgångsrikt i opinionen i flera år. Det finns ingen anledning för SD att börja lyfta långbollar i det här läget.
Kommentar: Har snabbt klättrat från nykomling till topplag. Kommer att öka även i det här valet och nu vill Jimmie Åkesson naturligtvis slippa nöta bänk och i stället få konkret inflytande över regeringspolitiken. Att ta in SD på planen kan vara en möjlig väg till makten för M.
Miljöpartiet
Form: Svag.
Matchbild: I NSD:s förra formkoll i slutet av maj förutspådde vi att en tragisk naturkatastrof skulle kunna gynna MP. Nu har just sommarens fruktansvärda torka och skogsbränder fått den effekten, eftersom händelserna har gett klimatfrågan en helt annan plats på dagordningen.
Huvudmotståndare: SD och M står längt bort politiskt och dem vill MP stänga ute. Men kampen om väljarna står framför allt mot C och V. Där måste MP visa att den egna klimatpolitiken är den bästa och mest effektiva.
Taktik: Ofta fungerar det bäst att använda ett spelsystem man behärskar – och det har MP börjat göra. I stället för att, som i förra valrörelsen, lägga mycket kraft på utbildningsfrågorna är det fullt fokus på klimatet den här gången.
Ess i rockärmen: En del nuvarande och före detta sympatisörer tycker att MP blivit för pragmatiskt i regeringsställning och borde föra en mer radikal miljö- och klimatpolitik. Kan MP flytta fram positionerna och leverera ett sent löfte av den karaktären?
Kommentar: MP verkar faktiskt ha tagit sig ur den värsta formsvackan. Partiet har gått kräftgång i opinionen sedan våren 2016, men har fått ett sent lyft och ser faktiskt ut att kunna hamna i närheten av sitt förra valresultat.
Centerpartiet
Form: God.
Matchbild: Annie Lööf tar för sig ordentligt på spelplanen och tycker om att ha mycket boll. Hon nagelfar gärna SD:s syn på abort, likväl som hon tycker om att påpeka hur skadlig Stefan Löfven och hans regering är för Sverige.
Huvudmotståndare: Framför allt SD, som är den allra värsta fienden, men har också tydligt uttryckt att S måste petas från regeringsmakten.
Taktik: Om den stora stjärnan levererar är det bra för hela laget. Så verkar C resonera. Lööf har både stjärnstatus och höga förtroendesiffror. Genom att ge henne så mycket tid i rampljuset som möjligt hoppas C kunna lyfta ytterligare. Sakpolitiskt handlar mycket om företagande och en klimatpolitik som ska vara mer effektiv än MP:s.
Ess i rockärmen: C-förslaget om att låta intäkter från vattenkraftverkens fastighetsskatt stanna i regionerna har fått stöd av MP. Finns det ytterligare landsbygdsreformer att lova?
Kommentar: Ser ut att göra sitt bästa val sedan 80-talet, även om partiet toppade formen i opinionen redan under förra året och har fallit tillbaka något sedan dess. Annie Lööf vägrar att samarbeta med SD, men nekar samtidigt Stefan Löfvens inviter. Kommer hon att tvingas svika något av sina löften?
Vänsterpartiet
Form: God.
Matchbild: Det polariserade politiska klimatet har gynnat V, som dels är en tydlig motpol till SD, dels kunnat profilera sig som något av ett ytterkantsparti till vänster. Det lär vara en förklaring till partiets fina opinionssiffror.
Huvudmotståndare: Alla utom S och MP, som är de enda V vill styra Sverige med.
Taktik: Gör ett seriöst försök att värva besvikna S-väljare. V fokuserar på klass och jämlikhet och försöker måla upp en bild av att S har svikit i de frågorna. Vill till exempel att höginkomsttagare ska betala betydligt mer skatt.
Ess i rockärmen: V fortsätter att öka i opinionen och har redan offensiva förslag på både klimat- och jämlikhetsområdena, där det finns potential att locka nya väljare, så det är svårt att se några nya vallöften när matchen börjar gå in på tilläggstid.
Kommentar: Tagit väljare från både S och MP och ser ut att göra sitt bästa val sedan 1998, när Gudrun Schyman slog klubbrekord med tolv procent. Kanske är till och med den noteringen i fara. Men det rödgröna blocket kommer inte få majoritet och V riskerar att förlora sitt politiska inflytande.
Liberalerna
Form: Medel.
Matchbild: Formen är svagt uppåtgående. L-anhängarna kan andas ut över att nedflyttningsstrecket ser ut att vara på betryggande avstånd.
Huvudmotståndare: SD. Jan Björklund är den borgerliga partiledare som verkar mest öppen för samarbete över blockgränsen, just för att hålla SD borta från makt.
Taktik: Björklund har visat klubbhjärta och talat direkt till sina supportrar, med budskapet att demokratin är utmanad och att liberala värderingar behövs mer än någonsin. Gillar också att lyfta värdet av en bra skola för att kunna fostra nya talanger.
Ess i rockärmen: L har en tradition av att gå i bräschen för sociala reformer. Ett sent vallöfte som stärker den omdiskuterade rätten till assistans skulle kunna leda till en raketspurt för Björklunds parti.
Kommentar: Ser ut att förlora matchen i matchen mot C, som verkar bli klart största liberala parti. Efter valet finns ändå goda chanser till inflytande, oavsett om statsministern kommer från S eller M.
Kristdemokraterna
Form: Medel.
Matchbild: KD har gått tillbaka till rötterna och profilerar sig som Alliansens röst i sjukvårds- och äldrefrågor. Ebba Busch Thor är offensiv i debatterna och har fått förbättrade förtroendesiffror under valrörelsen.
Huvudmotståndare: De rödgröna. KD är ett konservativt högerparti som under alla omständigheter vill sätta den nuvarande regeringskonstellationen på läktaren.
Taktik: Angriper S där det gör som allra ondast. Busch Thor är stenhård mot Löfvens hantering av både sjukvården och LSS. Testar också ett spelsätt som är helt nytt på den här nivån, nämligen att försöka skjuta hål på ”genusflummet”.
Ess i rockärmen: KD pratar om att återinföra kömiljarden. Skulle må bra av att kunna leverera ett nytt skarpt sjukvårdslöfte.
Kommentar: Har toppat formen lagom till slutspelet. Enligt opinionsmätningarna har KD tillbringat i stort sett hela mandatperioden under riksdagsspärren, men nu har partiet till och med nått över sex procent i vissa undersökningar. Men hur stor del beror på moderata stödröster? Och vågar de i sådana fall hålla fast vid KD när det går knackigt för M i opinionen?